Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Ett fritt sinne. Kring Prins Eugens bok Breven berätta. Av Ragnar Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett fritt sinne
Backarna mot Brösarp. 1031. Temperamålning med, olja.
sig hän. Men en konstnär måste ibland
just förgå sig, just ge sig ohämmat hän åt
sina lidelser. Den unge prinsen stod
avvisande mot dylika manifestationer.
Han visade en instinktiv
misstänksamhet mot det påträngande och utmanande.
Man kan som exempel ta hans första
intryck av Michelangelo. Den oförliknelige
föreföll honom bråkig och snobbande med
sin anatomikunskap, och inför Sixtinska
kapellet kände han direkt obehag,
överhuvudtaget blev han illa berörd av
barocken, och Rom, barockstaden med den
braskande Peterskyrkan, talade inte till
hans hjärta. Hans reaktioner äro fria från
all auktoritetstro, och därför mycket
upplysande.
Tvånget att ge taktfulla, kultiverade
uttryck även åt upproriska känslor har
onekligen präglat prins Eugens konst.
Man kan märka det genom några
uttalanden från år 1893, som tydligen varit ett
krisår. Det var det år, då prinsen skänkte
Ernst Josephsons Strömkarlen till
Nationalmuseum och museet vägrade motta
gåvan. Strömkarlen är ett lidelsefullt uttryck
för en lidelsefull konstnärs livsvånda; den
är ett enda smärtans rop efter befrielse,
efter förlossning. De vilda stråkdragen ur
den gyllne fiolen ha fått strängar hos
prins Eugen att vibrera. Just så, så
överspänt förtvivlat ville han själv vid
denna tid måla, ty så förtvivlad kände
han sig själv: »Jag skall måla en tavla,
som skall vara en enda stor disharmoni,
så det skall skära i varenda människa
som ser den. Den skall verka som ett skri. —
Det skall bli min Strömkarl, som ingen
heller först ska kunna förstå.» Det är inte
tomma ord. Hans brev vittna om att han
kände sig ur led, husvill i världen, han
kunde inte komma till rätta varken med
naturen eller sig själv. Slutligen fann han
att det gamla ensliga slottet på
Sundbyholm gav form åt hans känsla. Han vill
med det få utsagt något ängsligt, något
ensamt övergivet. Han vill måla
»ovädersmoln, en kal backsluttning med
ensamma förvridna buskar, skriande kajor och
skriande disharmoni i färgen». Han fann
också ett annat motiv, popplar som stå
»svarta mot en söndersliten tragisk luft
och en trollö ute i sjön. Det ger intryck
av storslagen ensamhet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
