Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Corneille i svensk radioteater. Översättning av Ivar Harrie - I. Slutakten av »Cinna». Akt V. Scen I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ivar Harrie
Cinna
Jag har ingenting att svara,
Jag är förrådd. Nåväl. Jag visste ju min fara.
Jag är en romare och av Pompeius’ ätt.
Behövs det mer för att förstå mitt handlingssätt?
I mina anors led var jag ej värd att nämnas,
om ej min levnads mål, det enda, var att hämnas!
Jag sveks av lyckan. Jag tar mot mitt nederlag.
Att döda eller dödas är tyranners lag.
Augustus
Så. Mördarn tar sig ton. Förrädaren behåller
den vackra attityd som passar hjälteroller!
Gott, hjälte! Låt oss låtsas som om du var jag!
Om du var härskare och nu fick skipa lag,
vad straff blev statsförbrytaren befunnen värdig . . . ?
(Livia och Emilia in)
Augustus
Vad? Livia? Och Emilia?
Livia
Himlen var ej färdig
med olycksbuden. Hon är snärjd i Cinnas garn!
Cinna
Nej! Det är inte sant!
Augustus
Så. Även du, mitt barn!
Emilia
Ja, Caesar. Det är jag. Jag som förförde Cinna.
Jag var hans frestelse och hans tillskyndarinna!
Du ville visst i dag få viga oss, tyrann?
Din aning spådde rätt. Visst älska vi varann,
min hjälte här och jag, sen åratal tillbaka,
men aldrig hade han fått kalla mig sin maka
om han ej utfäst sig att bli din baneman.
Jag ställde priset för mitt ja: din död — tyrann!
Augustus
Mitt barn . . . ! Hur sällsamt skiftar ödet mänskolotter!
Jag lydde hederns bud, försköt min enda dotter.
Du fanns. Och småningom blev du mitt allt. Jag var
din fosterfar . . .
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
