Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Tre dikter. Av Stellan Arvidsson - Evig är morgonväkten - Till en åldrande vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRE DIKTER
Av STELLAN ARVIDSSON
Evig är m o r g o riv ä k t e n
Fattigt är människans öde:
några larmande jordiska år
— och sedan hos jordens döde
en tystnad som evigt består.
Torr är min visdoms prosa,
min dröm konstaterar trött:
det kämpar en ung nebulosa
där kalla stjärnor dött.
Tyst slocknar en mänsklig hjärna
efter åren av glädje och strid.
En blomma, en man, en stjärna
har sin bestämda tid.
Men rå ur kopparlurar
stiger morgonens sång —
så störtades Jerikos murar
av hornstötars kraft en gång.
Evig är morgonväkten.
Jag står i dess grymma ljus
och hälsar från nattvigda släkten
i plundrade hus.
Till en åldrande vän
Du lydde trotsigt trygg
det ljuva livets lagar:
0 hjärtats lugna slag
1 unga orosdagar!
Nu går du tysta stigar
och lyssnar stelt förnäm
till pulsens alltför snabba gång
i åldrat blodssystem.
Jag ser din stela blick
och frågar. Men du tiger.
Kanhända är det årens verk.
att hjärtats oro stiger:
förkalkad tvingas pulsen
till hastigare takt. —
Jag anar tyst ett annat svar,
men du har intet sagt.
Snabbt drar vårt liv förbi.
Det skymmer väl omsider.
0 årens trygga lopp
1 unga stormflodstider!
Var är det mål i fjärran,
som ingen av oss hann,
och verket, som vi trodde på,
när livet hetsigt brann?
Ditt hjärta bultar snabbt
i vita nätters vaka.
Gör det dig ont att se
med frusen blick tillbaka?
Det blev så tyst omkring dig,
och stilla går din dag.
Och sakta ökar pulsens gång.
Och dovt hörs klockans slag.
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
