Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Lettiskt måleri i Sverige. Av Francis Balodis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Francis B al o di s
S. Vidbergs. Komedianter.
Teckning.
Jag kan dock i denna korta uppsats icke
närmare söka skildra Liberts’ hela
konstnärsverksamhet och ej heller hans
utveckling från den tidiga expressiva realismen
genom expressiv konstruktivism och
kubism fram till postexpressionistisk realism
eller hans »Libertism»; därom handlar min
på svenska offentliggjorda monografi
»Ludolf Liberts» (Förlagsaktiebolaget Valters
& Rapa, Riga).
Likartade intressen, en liknande
utvecklingsgång och verkningskrets som Liberts
visar också O. Skulme (f. 1889) av vilken
Malmösamlingen äger en genre ur gångna
tiders skådespelarliv, de »farande
konstnärernas» liv; medan Liberts redan för
åtskilliga år sedan var dekorationsmålare
vid lettiska operan i Riga, är Skulme ännu
i dag verksam vid Konstteatern därstädes
och har där skapat verkligt betydande
scendekorationer till dramatiska verk med
historiskt innehåll.
Även N. Strunke (f. 1894) har försökt
sig på scendekorationens konst, detta vid
den lettiska Dramatiska teatern i Riga
och likaså vid Operan; betydligt lyckligare
äro dock hans teckningar och
bokillustrationer (i akvarell) varav en finnes i Malmö.
Strunke är överhuvud egentligen grafiker
och på detta område tillika med S.
Vid-bergs (f. 1890) den mest betydande i
Lettland.
Slutligen har också J. Kuga (f. 1878)
ända sedan ungdomen verkat inom
teatermåleriet, där han särskilt intresserade
sig för lettiska etnografiska och
förhistoriska motiv. Malmösamlingen har av
honom en skiss för dramat »Püt vëjini» av
J. Rainis. Som förträfflig lärare har Kuga
med stor framgång verkat vid lettiska
konstakademin, vars direktör han nu är.
Bland hans lärjungar vill jag nämna A.
Gusars (f. 1906), vilken medföljt mig som
tecknare vid mina arkeologiska resor och
utgrävningar i Lettland och icke utan
framgång bemödat sig om att i flera av
sina oljemålningar och akvareller återge
ostlettiska, latgalliska landskap (så i Malmö)
och bilder från Lettlands förhistoria.
Därmed skulle min karakteristik av de
lettiska målarna i Malmö vara avslutad.
Gärna skulle jag i slutraderna till denna
uppsats också vilja ge en skildring av
allra senaste tidens lettiska konst och en
utblick över framtiden. Tyvärr äger jag
icke möjlighet därtill, ödet har ju sedan
åratal tillbaka blott beskärt världen hård
strid och hatfyllt undertryckande av
svagare folk. Var dag för blott med sig nya
lidanden för tusen och åter tusen av så
många länders befolkning. En skoningslös
censur överallt där näv- och krigsrätten
härskar tvingar folken till tystnad, och
därför saknas också nästan fullständigt
meddelanden om dagens konstliv i
Lettland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
