Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Åtta dikter. Av Padraic Colum. Svensk tolkning av Karl Asplund - Hon gick på marknan - Tiggarbarnet - Genom dörren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Min älskade sade: Min bror och min far
bryr sig inte om att du ingenting har.
Så gick hon ifrån mig och talade så:
Käraste, snart skall vårt bröllop stå.
Så gick hon ifrån mig. På marknan hon gick.
Jag följde henne med brinnande blick.
Hon gick hem i den ensamma stjärnans sken,
som svanen sträcker, när kvällen blir sen.
Det hette bland folket: När hon stod brud,
var det en som sörjde, fast utan ett ljud.
Jag såg henne gå med sin stass och sin vän,
och jag log, och jag såg henne aldrig igen.
Jag drömde i natt, att hon kom. Hon var ung.
Hon gick så mjukt. Hennes fot var ej tung.
Hon kom tätt intill mig och talade så:
Käraste, snart skall vårt bröllop stå.
Marvournen, långt ska vi gå
från de krokiga gatornas stad,
som ej unnar oss himmelens blå.
Tätt om min hals ska du slå
de bruna små armarna glad.
Marvournen, långt ska vi gå
från de krokiga gatornas stad.
Och vad ska vi höra, vi två?
Hur i bona bland buskarnas blad
små fåglar med vingarna slå.
Marvournen, långt ska vi gå
från de krokiga gatornas stad,
som ej unnar oss himmelens blå.
Fiolerna spelade, spelade.
Dansen tog aldrig slut.
Han drog mig från prat och från dans
genom dörren ut.
Förtrollad låg ängen i dimman.
Förtrollad var nattmolnens lek.
Förtrollad ute på fältet
en kornknarr skrek.
Hagtornen blommade nära.
Omkring oss var sunnans sång.
O, spökvita hagtorn i natten!
Han kysste min mun en gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
