Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Åtta dikter. Av Padraic Colum. Svensk tolkning av Karl Asplund - Barnlös - Akvariefisken - Tranan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag hörde om natten duvorna
röra sig i sitt bo.
De rörde sig ömt som en barnhand,
som smeker ett bröst till ro.
Jag ropade till dem: Var stilla!
Mitt bröst ni till tårar rör.
O duvor, rör er ej mera!
En barnlös kvinna hör.
Jordfärgad som ett blad, för länge sen
från höstgren fallet, lyfter sig en fisk.
Hans kalla ögon ser på klippan. Han
har intet mål. Vem är det, som har skilt
land ifrån vatten. Vem
fördelte rummet så att människan
går fram och åter, icke upp och ned.
Denna det gamla elementets åbo
känner nivåers korsväg. Vem har stängt
djupet för oss? Nu stiger han
jordfärgad som ett blad, för längesen
från höstgren löst, med ögonen som
lampor
fyllda med olja, som en trollkarl tagit
från lik. — Rotlösast av allt skapat,
Fisken.
Trana, jag känner dig.
Jag ock har väntat,
väntat tills hjärtat
rann bort i bäckar i mull.
Du kommer en morgon före kråkorna,
ensling,
sökare.
Finn något åt mig!
Slantar som lagts på ögonen
av gamla visa män jag känt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
