Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Johan Henrik Lidén i Paris, 1770. Av Sven Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven Rydberg
det förnämsta sjukhuset i Paris, om vilket
han antecknar att man ej kunde finna
»något som kunde göra snyggheten
miss-tänckt, om ej det, att man fann flera,
stundom 4 à 8 i en säng». På vissa ställen
anges det senare ha varit regel, och då låg
män, kvinnor och barn, sjuka och friska
om varandra i sängarna. De som uttryckte
sin förvåning över sådant kunde få till
svar, att sjukhus inte borde göras för
bekväma, ty då kunde de fattiga bii
alltför angelägna att få komma dit.
Många inrättningar i Paris var
emellertid med rätta bekanta, inte bara för sin
storlek, utan också för sina anordningar.
Särskilt var detta fallet med
hittebarnshuset, där man vid von Troils besök
»fostrade, klädde och uppfödde» inte mindre
än 6 500 barn, »alt med en sådan ordning
och snygghet, som är ovanlig i sådane hus».
Von Troil besökte även la Salpëtrière,
då för tiden en upptagningsplats för alla
sorters olyckliga: lösdrivare, hittebarn,
blinda och liknande. Djupaste intrycket på
honom gjorde de stackars sinnessjuka.
Det var en »hisklig» syn, säger han, att
här se dessa olyckliga »såsom vildjur»
»bundne med kädjor samt i kalla vintren
ute i luften helt nakna endast omgifne
med en fäll ligga på bräden». — Detta
me-deltidsaktiga sätt att behandla de
sinnessjuka var emellertid vid denna tid
fortfarande överallt det vanliga. En ändring
till det bättre skulle inte börja inträda
förrän ett tjugotal år senare, främst
genom den franske läkaren Philippe Pinel,
som en tid verkade just vid la Salpétrière.
Vad som framför allt lockade
utlänningar till Paris var ju dock lusten efter
nöjen; »— — de finna ock hwad de söka»,
försäkrar Lidén, ty »på intet Ställe i
wärl-den lärer man kunna förskaffa sig så
många och olika nögen som här». —
»Co-medier spelas här alla dar, fortsätter han,
Söndagen ej en gång undantagen. Opera
och concerter ägas till öfwerflöd. Sällska-
per kunna wäljas af alla slag. Man har
tusende tillfällen att blifva af med
penningar och den artige Fransosen wet att
dem på så höfligt sätt emottaga.
Utlänningars dårskaper föda en god del af det
stora Paris», konstaterar han.
Von Troil ger en entusiastisk skildring
av teaterlivet: »Operan förtjenar framför
alla att nämnas, säger han, då den är den
dyrbaraste af alle spektakel.
Dekorationerne äro obeskrifligen vackra. Allt,
hvarmed poeterne prydt sina fabler, ser man
där förestält på theatern; Jupiter med sitt
sällskap visar sig stundom i skyn: man
kan blifva förtjust att se de i de Elyseiske
parker vandrande andar, äfvensom man ej
(kan) se något hiskligare än
representationen af helfvetet.» Von Troil beundrar
dessutom med rätta baletten, som lär ha
varit den då förnämsta i Europa. Musiken,
som gick i den franska stilen, föreföll
honom däremot mindre tilltalande. Liksom
sina vänner i Sverige var von Troil mera
svag för italiensk musik. — »Franska
komedien» återigen hade »oförliknelige akteurer»
försäkrar han. — Vad som inte minst
torde ha bidragit till nöjet var själva
publiken, som alltid väckte utlänningars
förvåning genom den uppmärksamhet den
ägnade skådespelet och det goda omdöme
den visade om pjäser och prestationer. Man
varken visslade, buade eller kastade
apelsinskal på skådespelarna, något som hörde
till den vanliga ordningen till exempel i
London. Så fanns det heller ingen nation,
som mera satte värde på »spektakel» än
den franska, menade von Troil.
För den som var road av enklare nöjen
fanns det marknader, som pågick flera
månader i sträck. Där var
lindansarupp-tåg och komedier, »i den grofvaste burleska
smaken» enligt von Troil, de förnämsta
attraktionerna. Där strövade man bland
»menagerier, caffehus, concerter,
taskspe-lare, med ett ord alt som kan frästa fåfänga
och nyfikenhet», berättar han. Dessa
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
