Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Kris för naturforskaridealet. Av Ragnar Granit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ragnar Granit
gynnsammaste fall blir tid över för annat
än tillämpning av detta vetande. Det var
annorlunda förr. Scheele i sitt enkla apotek
och bokbindarlärlingen Faraday med
metalltråd och metallstycken till hands på
ett bord gjorde upptäckter, som räknas
till vetenskapens främsta. Men
naturvetenskapens utveckling har gjort att forskarna
vid sidan av det arbete som skall utföras
i vetenskapens tjänst måste ägna en lika
stor del eller kanske större del av sin tid
åt den teknik, varmed detta arbete skall
utföras.
I botaniken och zoologien kan ännu en
och annan samlande entusiast leva ett liv
ägnat kärlekstjänst i naturen och unna sig
nöjet att vara en av vår tids få helt
lyckliga människor samtidigt som han är
vetenskapsman. Men också i dessa
vetenskaper tränger tekniken fram. De stora
nva framstegen kommer även där från
tekniska förbättringar. De nya ideerna blir
i allt större utsträckning tekniska ideer,
som trots sitt värde för forskningen
samtidigt motverkar den allmänna inställning
till forskningen såsom livsuppgift, vilken
kännetecknade en äldre generation. Med
alla sina utomordentliga förtjänster blir
tekniken lätt en gökunge i vetenskapens
piplärkebo.
Denna i och för sig ofrånkomliga och för
forskningen värdefulla utveckling lägger
grunden till en kris för naturforskaridealet.
Dess viktigaste korollarium är forskarens
omvandling till teknisk yrkesman. Minerva
vänder sig med sina vackraste löften till
en annan sorts människor än förr, eller
också är löftena bedrägliga. Hon erbjuder
forskarnamnet åt en person, som i själva
verket förväntas åtaga sig ett hårt yrke i
en opersonlig värld. Han skall skaffa sig
den nödiga tekniska träningen och kan
beräknas sluta som smörj are, eldare eller
verkmästare i den nya grottekvarnen.
Under arbetet på att framtränga i denna
opersonliga värld har han beväpnat sig med en
mekanistisk rustning på höjden av vad vår
tid kan smida samman. Men det är
onaturligt för människan att gå iklädd en sådan
rustning; till att uppbära den fordras styrka,
eller — personlighetsstympning, så att
trycket på de ömmande ställena inte mera
erfares. I detta tryck ligger
naturforskarens konflikt, Russells konflikt, förutsatt
att han lockats till ett vetenskapligt liv
av det naturforskarideal, som föregående
generationer skapat, och tänkt sig att
förverkliga detta i liv, arbete och lära.
Själva konflikten är ingen nykomling på
historiens arena, ehuru den inte iklätt sig
samma former inom andra samhällsgrupper.
Den är allmänt skildrad på vers och prosa.
Men liksom vissa sjukdomsbaciller har den
egenskapen att först behöva förstärka sin
virulens på mottagligare personer, innan
de kan angripa den övriga delen av
mänskligheten, så är detta också fallet med
naturforskarnas speciella kulturparasit. Det är
ingen orimlig förmodan att
naturvetenskapsmännen bättre än de flesta fördrar
den starka spänning mellan
personlighetslivets krav och det tryckande kasern- och
träningsliv, som deras arbete förutsätter.
Hos mången ligger den intellektuella
hyper-trofien såsom ett mäktigt pansar över en
liten undernärd homunculus till människa.
Men det är inte alltid fallet och särskilt
inte hos naturforskningens mera
betydande gestalter. Undertryckningen går till
en viss gräns, men slutligen börjar de
intima och kritiska vännerna i idealens
skuggvärld ånyo röra på sig, och denna
gång framställer de utmanande och
oroande frågor.
Sker detta inte och uteblir konflikten, så
har ett nytt mera tidsenligt forskarideal
avgått med segern, den rena tekniska
yrkesmannens. Visserligen kan vid sidan
därav det forna idealet ofta framleva ett
donquixotiskt skenliv, stött på böckers
vittnesbörd om vad en vetenskapsman är
för ett slags varelse, men den praktiske
170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
