Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Från Kuopio till Viborg. Av P. O. Barck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Kuopio till Viborg
det uppföras på Svenska teatern i
Helsingfors. Kaarlo Bergbom hade skapat den finska
nationalscenen och var dess självuppoffrande
och ambitiöse ledare. I Minna Canth hade
han fått den första betydande dramatikern
på teaterns eget språk och han följde hennes
utveckling med djupt intresse, tog livlig del
i hennes litterära mödor, uppmuntrade henne
och gav henne råd även i de minsta detaljer.
Men den gammalfinska konservatismen var
starkt representerad i teaterns direktion och
Kaarlo Bergbom var av naturen en försiktig
fältherre. Han ville konsekvent dämpa ned
den radikala tendensen och de naturalistiska
effekterna i Minna Canths skådespel. Även
om den vänfasta författarinnan länge
försökte tillmötesgå honom blev situationen
slutligen problematisk för henne. Det är
betecknande att hon först när hon är fri från
Bergboms inflytande når högst som
dramatiker, nämligen i skådespelen »Sylvi» och
»Anna-Liisa».
Det är möjligt att ett av Bergboms motiv,
då han gjorde sig till Minna Canths rådgivare,
var att skydda henne från att bli utsatt för
angrepp från de tongivande gammalfinska
kritikernas och framförallt från den
stockkonservative Agathon Meurmans sida. Men
det tjänade inte mycket till. Minna Canths
linje var oberoende av enskildheter så
prononcerad att stormen i alla fall bröt ut över
henne. Angreppen mot henne ha genom sin
innebörd motsvarigheter i en senare tids
litterära liv i Finland och beteckna ett angrepp
mot den humana och demokratiska
kultursynen. Greta Thesleff ger en mycket klar
bild av de krafter, som här kämpade om
inflytandet, och hon tar så deciderat
ståndpunkt för Minna Canth, att den
gammalfinska konservatismens arvtagare och
litterära målsmän i dagens Finland haft en hel
del att anmärka på hennes framställning.
Minna Canths förhållande till Kaarlo
Bergbom var uppenbarligen inte fritt från inslag
av en undertryckt erotisk känsla. Greta
Thesleff rör ganska lätt vid problemet, men
hon är medveten om att där i varje fall för
Minna Canths del fanns en annan nyans än
den rena vänskapens. Temat kunde
säkerligen ge anledning till en hel del teoretisk
spekulation och försök till en psykologisk
omtolkning av orsaken till den konflikt som
senare brot ut. Det är påfallande att alla
Minna Canths grandes amoreuses äro unga
flickor; den mogna kvinnan i hennes verk är
Minna Canth-statyn i Kuopio.
Av Eemil Halonen.
erotiskt ointresserad eller desillusionerad. Att
här finns en rent personlig bakgrund är
uppenbart.
Minna Canths två sista — och hennes
främsta —• dramer skildra patologiska
själstillstånd. Det kan ha sitt intresse att
anno-tera, att bland de franska psykiatriker hon
läste och som befruktade hennes
människokunskap, man även finner namnet Ribot, en
av Freuds läromästare. Det är även
påtagligt att det särskilt i »Anna-Liisa» finns en
psykoanalytisk djupsyn i skildringen av det
våldsbetonade och infantila driftslivet. Den
österrikiske själsläkaren och den finska
Kuo-pio-frun ha sålunda från samma källa hämtat
impulsen till ett inträngande i det mänskliga
själslivets bottenregioner.
Det var kännetecknande för den finska
åttiotalsgenerationen att dess inställning till
språkfrågan var tolerant. Även här gavs en
sund inriktning åt de finska
kultursträvandena. Visserligen var Minna Canth mycket
finsksinnad i början av sin utveckling och
hon vänder sig ofta i skarpa ordalag mot
»svekomanerna». Men man måste minnas att
183
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
