Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Komiken som reflex. Av Nils Antoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Komiken som reflex
Av Nils Antoni
KOMIK är upplevelse, liksom
skönhet. I den filosofiska estetiken ha dessa
båda företeelser gärna behandlats i
sammanhang, och detta med all rätt, de ha många
och väsentliga beröringspunkter. Skönheten
är hög, det låga ofta komiskt. Skönhet är
en form av beundran, en förädlad eller
objektiverad åtrå, komiken en form av
missaktning, en objektiverad och förädlad
skadeglädje. Båda äro alltså former av
värdesättning och detta på ett högre plan, med mera
komplicerade förutsättningar än t.ex. de
enkla sensoriska kvaliteterna grönt, surt,
kallt etc., också mera än de enkla s.k.
känslorna behagligt och obehagligt. Skönhet och
komik äro båda behagliga, de äro positiva
emotioner, komiken så till vida mera
sammansatt, nämligen i sina förutsättningar, att
den utgör en behaglig upplevelse av något
ofullkomligt eller misslyckat. Skönheten kan
sägas vara det behagliga anammandet av det
fullkomliga, komiken det behagliga
anammandet av det ofullkomliga eller misslyckade.
Båda äro i viss mån allmänmänskliga.
Bortsett från de konditionella momentens -
visserligen utomordentligt stora — spelrum
finnes så pass mycket som alla eller de flesta
människor finna vackert, liksom också så pass
mycket som alla eller de flesta finna löjligt,
att man med rätta sökt efter den så att säga
minsta gemensamma nämnaren för de
intryck som framkalla dessa båda typiska
sinnesrörelser.
Detta är ena sidan av försöken att få
objektivt grepp på dessa företeelser, försök som
visserligen ännu icke krönts med erkänd
framgång. Bergson har som bekant sin
formel beträffande det komiska, intrycket
uppkommer enligt honom då den levande
intelligenta människan synes fungera som död
mekanik. Bergsons formel har dock icke
riktigt övertygat om sin allmängiltighet.
Tills vidare är komiskt det som befinnes
komiskt. Ännu mindre har man lyckats finna
en allmän formel för det sköna.
En annan sida av det objektiva studiet
gäller subjektets reaktion. Vi ha bestämda, om
också ännu icke enkelt definierbara retmedel
eller intryck, och bestämda verkningar på
mottagaren av dessa intryck. Verkan av
någonting komiskt eller vackert på oss räknas
allmänt till sinnesrörelsernas område, om
också dessa sinnesrörelser icke kunna anses
höra till de enkla.
Komik är alltså en sinnesrörelse, en
emotion. Hans Larsson gjorde en gång en
skarpsinnig utredning om gränserna mellan
sensation och emotion. Dessa båda stå också
varandra nära. Intrycket av skönhet resp. komik
kan visserligen framkallas på den rena
erinringens eller idéassociationens väg, i fråga om
komik t.ex. då man berättar roliga historier,
men det är dock alltid fråga om intryck
utifrån, om också i andra hand.
I fysiologien kallas livsyttringar, särskilt
tillfälliga sådana, som framkallas av vissa
bestämda sensibla retmedel, reflexer. Vi
kunna här bortse från att radikala psykologer
som t.ex. Bechterew räkna alla
nervsystemets livsyttringar som reflektoriska: på
längre eller kortare väg härleda de sig alla
från enkla eller sammansatta
sinnesförnimmelser. Komiken har reflektorisk karaktär
bland annat genom det av så många filosofer
betonade överraskningsmomentet. Jag tror
det kan vara fruktbart att på estetiska
problem anlägga även fysiologiska synpunkter,
såsom den geniale Carl Lange gjorde, inte
bara i sin allbekanta skrift »Om
sindsbevægelser» (1885), utan också i sin tämligen
ihjältigna bok »Bidrag til nydelsernes
fysiologi som grundlag for en rationel Aestetik»
(1899), som inledes med en högst skarpsinnig
och roande utredning om sinnesrörelser som
njutningsmedel, något som ingalunda saknar
betydelse för problemet om det komiska.
Enligt Lange äro alla sinnesrörelser
användbara —- och utnyttjas också i största
utsträckning -— som njutningsmedel, (tänk bara t.ex.
på spänningen!), med undantag för en enda,
nämligen besvikelsen. Och varför åtrås
affekten? Tvivelsutan därför att den medför steg-
[1]
417
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
