Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - C.-F. Ramuz — ecce vates! Av Esther Grenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C.-F. R amu z
När mina ögon för första gången öppnades för det
skådespel som omgav mig (jag menar härmed mina
egna ögon och inte längre dem som man uppfostrat
mig till), så såg jag berg, vatten, vinberg, bebodda
och obebodda landsträckor, en sjö, och det betyder en
flod, byar och städer på stranden av denna sjö, och
så människor som bodde här.
Och så människor ... Så skriver Ramuz,
diktaren, siaren, vätes. Han såg dem med sina
märkvärdiga ögon, som också kunde ha
örnens blick, han såg dem stiga fram ur den
stora jorden, alla mycket små. Men det som
är stort mätes hos honom inte i siffror och
inte i kilometer. Där lever han i ett mycket
litet land och i en mycket liten kanton, en
diktare, och såsom sådan den ensammaste
bland människor. Ty såsom han själv en
gång har skrivit om diktaren:
Han försöker att göra sig gällande, och det faller
sig mycket svårt för honom. Han lever i en värld där
allting förnekar honom, och varje människa han möter
tycks fråga honom: »Behöver jag dig?»
Vingårds-mannen har sina druvor: behöver han diktaren? Tid-
ningsförsäljaren säljer sina tidningar och befattar sig
uteslutande med att få sälja så många som möjligt. I
bageriet hör man butiksklockan klinga . ..
Behöva vi verkligen inte diktaren, behöva
vi verkligen ingen Ramuz ? Är det också
verkligen inte tidsenligt att läsa honom nu, då
allt gått ut på gärning, på kamp och krig?
Ja, varför förde vi då detta krig? Är det
inte nödvändigt och tidsenligt att också en
gång i stillhet begrunda detta? Att tänka att
det en gång skulle kunna finnas en värld där
vingårdsmannen inte längre har bara sina
druvor och tidningsförsäljaren inte längre
bara befattar sig med att få sälja så många
tidningar som möjligt och bagaren inte längre
bara lyssnar efter butiksklockan . . .
Må man läsa Ramuz, denne den klassiska
formens mästare, denne skeptiske realist, som
djärvt gör de eviga värdena till sin måttstock,
och man skall då rent av hålla en dylik
mänsklighetens lyxdröm för möjlig.
451
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
