Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde och nionde häftet - En fransman i Geijers hem. Av Paul Mohn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En fransman
i Geijers hem
år senare, då hon hade ont i ett ben, står i
memoarerna: »Herr Maclér var ofta god och
hjälpsam emot Malla, och bjöd henne sin
arm, då hon nu mera hade svårt att gå ute.»
I april 1832 förekommer Maclér som sällskap
på en promenad, då bl. a. också C. W.
Böttiger var med. Det är sista gången fransmannen
omnämnes. Han låg tydligen också
vårterminen 1832 i Uppsala, men däremot säges
intet om honom under hela året 1831. Men
då han heller icke skymtar i Malla
Silfver-stolpes memoarer på hela den tid hans egen
dagbok avser, är det ingalunda uteslutet,
att han från hösten 1829 till våren 1834 under
lästerminerna vistats i lärdomsstaden. Seth
Adelswärd, hans discipel, blev officer 1834
och man får väl därför antaga, att Monsieur
Maclér försvann från Uppsala samma år.
Han synes aldrig ha blivit inskriven vid
universitetet.
Maclér betecknar sin resa till Stockholm
som tråkig, men ankomsten till Uppsala den
14 september, en lördagseftermiddag,
gynnades av härligt väder. Inga detaljer lämnas
om mottagande eller inkvartering, men redan
påföljande söndag finna vi fransmannen i
domkyrkan, där Nordlandler predikar. Efter
middagen färdas så familjen Geijer med den
långväga gästen i vagn till Flottsund och
Wålsätra. På måndagen åser han ångbåtens
ankomst till staden, vilket måste ha varit
ett folknöje på den tiden.
Jag skall i det följande återge några
episoder ur den unge teologens dagliga tillvaro,
som på ett förträffligt sätt återspeglar
1830-talets Uppsala. Tyvärr har han ytterst litet
att förtälja om sitt värdfolk och är
överhuvudtaget knapphändig i sin
personkarakteristik. De enda personer han kostat på en
närmare analys äro hans olika lärare i de
teologiska ämnena. Föreläsningarna
kommenteras liksom de flesta böcker, som läsas. I
övrigt blir det mest namnuppräkningar.
Om författaren själv kan man endast draga
indirekta slutsatser. Han synes ha varit en
mycket allvarlig, flärdfri och flitig man,
utrustad med en djup religiositet och en vaken
blick för vad som rörde sig i tiden. Känslig
till naturen klagar han vid upprepade
tillfällen över sitt hälsotillstånd. Han visar
också en viss fallenhet för melankoliska
stämningar. Bjuden på slottet tre dagar efter sin
ankomst säger han sig ha varit föga upplagd
för konversation. Ej bättre gick det en vecka
senare, då han efter supén icke förmådde
yttra någonting artigt till damerna. De
fysiska krämporna äro noga registrerade.
Trötthet, huvudvärk och yrsel återkomma rätt
ofta. Därav följa olustkänslor, som verka
hämmande på studierna. Ibland anfäktas
han av »världsliga» tankar, som det faller
honom svårt att jaga bort.
Författaren tar sig dock samman: han
lovar sig själv måttlighet och flit. Han
avsäger sig bruket av snustobak och håller sig
därefter till pipan. Vid ett tillfälle fastslås,
att det måste bli ett slut på apatien: det
gäller att åter resa sig och vara en man.
Tankarna vandra till hembygden, till
Linköping och till Uppsala för att till sist »vila
vid Frälsarens fötter». Härtill fogas en bön:
»O Guds lamb som borttager verldens
synder, vare mig nådig.» I mitten av november
får han en »förkrossande» nyhet, vars
innebörd ej närmare anges, men som framkallar
»desillusion». Var det månne en kvinna med
i spelet?
Man får en god inblick i det Geijerska
hemmets dagliga liv. Tidig uppstigning var
tydligen regel. Författaren skäms ett par gånger
för att ha varit sen; han har icke lämnat
sängen förrän kl. 8 f. m. Dagen började med
morgonkaffe. Vår fransman brukade därpå
ibland läsa någon svensk predikan, oftast av
Franzén, eller också företaga en promenad.
Spatserturer förekommo stundom flera gånger
om dagen. Under de kulna höstmånaderna
voro både väder och väglag dåliga. Det var
endast på kyrkogården man undgick att bli
nedstänkt av gatsmuts ända upp till halsen.
Under vintern spred dock snön ett
försonande skimmer över staden. Det säges härom,
att den väckte glädje i alla hjärtan. Uppsala
blev åter livligt. Förbindelserna mellan stad
och land ökade hundrafalt. Slädar foro fram i
alla riktningar. Bjällerklangen utgjorde en
ljuvlig musik, av vilken man njöt från
morgon till kväll. Promenaderna företogos oftast
i ensamhet, men framförallt på
eftermiddagarna gjorde ibland vänner sällskap, av vilka
särskilt nämnas Leonard Kinmanson,
Almquist, Carlborg, Wahlquist och Afzelius.
Även Geijers svägerska Jeana och
brorsdotter Stina kunde följa med någon gång.
Färder i vagn voro mera sällsynta, men
däremot fäster man sig vid, att Geijer tog sin
gäst med ut på en skridskotur.
Promenaderna ställdes i allmänhet till
parken eller botaniska trädgården, men
utsträcktes också till stadens omgivningar,
313
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
