Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Staffan Hallström. Av Oscar Reutersvärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oscar Reutersvärd
Mans-porträtt. 1945.
och några landskap och vann inträde. Han
sällade sig nu ej till det flertal adepter som
brukar ta en genväg till sitt fria
konstnärskap genom en lättvindig akademitillvaro.
I stället satte han sig i hård skola och inte
många har utnyttjat akademiens
möjligheter så till det yttersta som han. Han
började på dekorativa avdelningen under
Olle Hjortzberg. I anslutning härtill
genomgick han kurser i alfresko, stuccolustro
och andra kalkmålningstekniker. Tanken
på att få ägna sig åt monumentalmåleri bet
sig nu fast hos honom. Han beslöt att
samtidigt följa undervisningen i stafflimåleri.
Valet stod mellan Sköld, Simonsson och
Grünewald som lärare. Han bestämde sig för
den sistnämnde, som med sitt spontana,
storartade måleri kom honom närmast tillmötes.
Han stannade vid Konsthögskolan från
hösten 1935 till våren 1941. Han sporrades
av sannolikheten att arbetet var en
nödvändig förberedelse för stora uppgifter och
han drömde om dessa uppgifter. Han
bedrev modellstudium med energi och vid
sidan därav började han kopiera på
Nationalmuseum, framför allt teckningar i
gravyrsalen. Spanjorerna var hans idoler fram
till våren 1939, då en omvälvning ägde rum
i hans allmänna uppfattning. Hilding
Linnqvist hade fört akademieleverna till
Philip Sandbloms samling och där hade
Hallström blivit stående inför Delacroix’
Lejonjakten. Denna blev en överväldigande
erfarenhet för den unge målaren, med sitt
rytmiska linjespel, sin rikedom av färg
sönderdelad i separata toner men likväl
sammanflytande till slutna enheter. Synen
fäste sig i hans sinne. Han förlorade sig i
studium av Delacroix’ teckningar, han
betogs av kraften och skönheten i deras
linje-föring, greps av beundran för den store
fransmannens förmåga att upprätta
spänningsförhållande t. o. m. i en heldragen
linje. Han började kopiera dessa blad.
Otaliga teckningar vittnar om
akademielevens slitsamma försök att finna
hemligheten i Delacroix’ levande kontur. Vi ser
först försök att slaviskt efterbilda, därefter
fria kopior och slutligen självständiga
kompositioner i Delacroix’ manér. Samtidigt
bedrev han ett närgånget studium av
Nationalmuseums målningar av Delacroix och
Géricault och lade därvid grunden till sin
nya, dramatiska färgbehandling.
Varje år grep han sig an med
Hjortz-bergs tävlingsämnen, »årsprogrammen»,
men dessa visade sig aldrig passa hans sinne.
Endast en gång slutförde han sitt prov, ett
förslag till dekoration av en offentlig
byggnad, en stor kartong med fiskare, som
återkommer i hamn med sina fångster. Detta
tävlingsbidrag var utan tvivel årets
märkligaste, djärvt som måleri, djuptänkt som
komposition. Men det blev inte ens
upphängt vid visningen. Hjortzberg fann
målningen odisciplinerad, eller som det officiella
beskedet lydde, »den saknade
förutsättningar för att kunna överföras till fresk.»
Under akademitiden gjorde Hallström en
betydelsefull bekantskap, Evert Lundquists.
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
