Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Thukydides. Av Ioannis Theof. Kakridis. Översättning av Börje Knös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thukydides
kommit till sin högsta materiella
utveckling och de ville komma till klarhet om vem
av dem som skulle äga hegemonien i
Grekland.
Historieskrivningen fick nu en annan
betydelse för Thukydides. När han förstod, att
de tjugusju årens krig icke var en vanlig
serie av sporadiska militära detalj företag
utan en enhetlig historisk
händelseutveckling, som syftade till Athens undergång,
förstod han också de ofullkomligheter, som
vidlådde hans tidigare uppfattning om
historieverket. Nu nöjde han sig icke med
att endast konstatera de historiska
händelserna, sådana dessa egentligen skedde; han
måste också söka förklara dem för att
kunna fatta denna period som en enhet.
Undersökningen av den historiska detaljen
upphörde att vara ett mål för Thukydides
år 404 och blev ett enkelt medel för att
finna en mening i det historiska
händelseförloppet. Så hade under arbetets
trettioåriga tillkomsttid Thukydides förflyttat
dess målsättningar och i grund ändrat dess
gestalt (W. Schadewaldt, Die
Geschichts-schreibung des Thukydides, 1929).
Enligt denna teori utvecklar sig
Thukydides’ framställning från en torr
inregistrering av händelserna till en värdesättning
av dem, från en detalj behandling av dem,
vilken är en följd av det enkla
konstaterandet, till den sammanhängande enhet, som
de få vid tolkningen, från den själlösa och
oansvariga — låt vara minutiösa —-
krönikan till den ansvariga historieskrivningen.
Om vi i Thukydides’ verk kunna obetingat
konstatera en sådan evolution, då skulle
vi ha all rätt att säga, att de åtta böckerna
av detta ofullbordade arbete innefattar
både början och slutet av den historiska
vetenskapens fortgående utveckling.
Men de nya forskningar, som skett de
sista tio åren, ha kommit oss att tvivla på
riktigheten av denna undersökning. Att
Thukydides i början passerat stadiet av
den enkle krönikeskrivaren, innan han mog-
nade till en verklig historiker, det framgår
icke av hans arbete. Mellan de kapitel, som
nämnda undersökning betraktat som
dokument från den första avfattningsperioden,
och kapitlen, som med säkerhet tillhöra den
sista mogna perioden, har det visat sig, att
någon väsentlig skillnad icke föreligger.
Man skulle kunna påstå, att Thukydides’
hela arbete skrivits efter katastrofen 404.
Men hur kunna vi betvivla författarens egen
uttryckliga utsago, att han börjat skriva
från krigets första början? Ha vi att göra
med en fullt färdig och enhetlig
Thukydides redan från och med 431 utan någon
senare utveckling, eller ha vi att göra med ett
arbete, som i senare tider systematiskt
reviderats av sin författare? Eller kanske ha vi
ännu icke tillräckligt skärpt den
filologiska metoden för att kunna urskilja de
anomalier, som måste finnas i ett arbete,
vilket skrivits under en så lång tidsperiod
utan att ha hunnit bli fullt färdigt?
På dessa frågor får den framtida
forskningen svara. Ett är för ögonblicket säkert:
ringen av en tjuguårsperiod av intensiv
forskning om Thukydides är i dag sluten.
Men vad har skett med Thukydides’ arbete
om det peloponnesiska kriget? Jo det har
ännu en gång framträtt för oss i hela sin
imponerande gestalt utan att avslöja
hemligheten med sin tillkomst. Då Goethe såg
filologernas strävanden att upplösa
Homeros’ Iliad i små partier, fällde han de
bekanta orden: »Detta diktverk äger samma
kraft som kämparna i Valhall, på morgonen
stupa de och huggas i bitar och på
middagen sitta de till bords igen med hela
lemmar.» Detsamma kunna vi säga om
Thukydides’ arbete: efter en sådan
sönder-styckning, som den filologiska kritiken
företagit, befinner sig arbetet åter oskadat och
intakt.
Om historieforskningens förnyade
ansträngningar skola lyckas komma närmare
målet och vilka medel den kommer att
begagna sig av, det veta vi ännu icke. Men om
119
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
