Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Hågkomster av Romain Rolland. Av M. de Paillerets O. P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M. de P aili er ets O. P.
som väl är. Genom att avlägsna oss mer och
mer från varandra har vi till sist träffats på
nytt. En vänlig ande har hjälpt till ... — Men
det underbaraste var, att fastän vi hela vårt
liv trott, att vår skilsmässa skulle vara utan
återvändo, vi dock genast förstod med ålderns
klarsyn, att vi tjänat samma Herre och
Mästare. I hans tjänst ges det mer än en uppgift.
Allt är honom till behag ■— det som är
uppriktigt, modigt, utan kompromiss, tron, ja också
tvivlet, ty allt är av honom. Av de tolv
apostlarna har en förrått (låt oss ej tala om det), en
annan har tvivlat, en tredje — och den främste
av dem alla — har förnekat. Jag har tvivlat.
Men jag tror ej, att vare sig Ni eller jag
någonsin förnekat. Nej, jag förnekar ingenting, ej det på
samma gång ödmjuka och stolta: ’Vad vet jag?’,
ej heller: ’Det är genom tron som vi går
framåt.’ Så skall vi gå, tills vår tid är ute. Ack att
jag då finge ha vid min sida min käre gamle
vän, att vi finge vara tillsammans vi två, som
en gång hand i hand uttalat ordet: ’Fiat
volun-tas!’ Må han till minne av vår återförening
tilllåta mig att erbjuda honom denna sista bok
med förtroliga meddelanden, som vår käre
Beethoven gjort mig, vårt ideal från tjuguårsåldern,
som ännu lyser bland Västerlandets skuggor och
stormar! . . .
’Tunc surgens, imperavit ventis, et mari, et
facta est tranquillitas magna . . .’
’Se där kommer Glädjen, Elysiums dotter . . .
Må den eviga Freden följa i hennes spår!’
R. R.»
Anno Belli Maximi 1941.
Claudel var på sitt tvära, stundom nästan
brutala sätt vid många tillfällen mindre
hänsynsfull mot sin på samma gång nye och
gamle vän. Sålunda sände han honom
beundransvärda men förfärliga brev i vilka
han besvor honom att återvända till Tron.
Ibland fattade Romain Rolland humör,
men han kände den värme och vänskap,
som dikterade dem och lugnade sig.
»Hans brev», skrev han till mig en gång i
anledning av en dylik epistel1, Ȋr vackert,
tragiskt, sprunget direkt från hjärtat —
ehuru detta hjärta enligt mitt förmenande
1 Paul Claudel hade själv på skämt kallat
den »Deuxième épitre de Paul au Romain».
är en smula svårgenomträngligt med
undantag av sällsynta stunder av personlig
kontakt, då man kan se på varandra och med
blicken utforska varandra. Men detta är
hans sanna natur, hans geni och skyddsmur.
— När Ni kommer hit, skall Ni få läsa hans
brev. Jag är tacksam mot honom för att han
skrivit det. . .»
Romain Rolland strävade alltid att
uppnå en vänskaplig kontakt icke endast då det
gällde hans samtida utan även då han
såsom forskare trädde i beröring med det
förflutnas stora gestalter. En man i mitt
sällskap frågade honom en dag om anledningen
till att han kommit att skriva sin »Vie de
Beethoven». Han berättade då, att Charles
Péguy, med vilken han samarbetade i
»Cahiers de la Quinzaine», hade bett honom
att författa ett antal uppsatser över några
av de stora genierna. »Jag planerade
åtskilliga. Vissa skulle aldrig se dagens ljus; andra,
såsom Michel-Ånge och Tolstoj, fick vänta i
många år, innan jag kunde utforma dem.
Jag hade just då gått igenom personliga
moraliska prövningar, till vilka jag fann ett
motstycke i Beethovens liv och som gjorde
mig förtrogen med hans ande — hans ande
och hans musik, bör jag kanske tillägga, ty
de är oskilj bara. I ett sammanhang skrev
jag då dessa korta sidor, som blev färdiga på
mindre än fjorton dagar. Jag anade givetvis
ej, att de skulle väcka sådant uppseende.»
Publiceringen av detta arbete —- den 1
februari 1903 — blev i själva verket en av de
stora händelserna i »Cahiers de la
Quinzaine^» historia, ej blott litterärt utan även
ekonomiskt. Upplagan slutsåldes på några
veckor; i all hast ställde man i ordning en
ny, som försvann lika hastigt som den
första. Péguy skulle själv i »Notre jeunesse»
påminna sina prenumeranter om detta
evenemang:
»Romain Rollands Beethoven hade nyss
kommit ut. Våra prenumeranter erinrar sig säkert,
hur detta häfte gjorde samma intryck som en
uppenbarelse, vilken uppståndelse det skapade,
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
