- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtionionde årgången. 1950 /
280

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Utvandrare och andra vandrare. Svensk prosa 1949—50. Av Staffan Björck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Staffan Björck

drar den neurotiske försäkringsdirektören
själv på bokens sista sidor. Den är en
jagroman av modernt snitt: historien rullas upp
baklänges genom memoaranteckningar som
den för hustrumord åtalade mannen utarbetar
till försvarets tjänst. Han insisterar i början
hårdnackat på sin oskuld, men efterhand
uppluckras den aggressiva inställningen och ljuset
börjar sila in över hans olyckliga äktenskap
fram till den punkt, då han i grämelse över
ett återfall i sexualyrseln förgripit sig på
hustrun. Detta sanningens stegvisa
genombrott hos mannen är skickligt fångat. Bokens
jag berättar sobert och snabbt utan att spinna
in sig i någon expressionistisk lyrik, såsom även
föregivet triviala hjältar annars ofta får göra
i liknande fall. Den intellektuella stilen för i
tankarna berättelser av Bengt Wall eller Paul
Lindblom. Ett schematiskt drag minskar
tyvärr behållningen även av Rådströms bok:
han låter båda parterna i målet komma till
tals med alltför programmatiska utlåtanden,
mannen direkt, hustrun genom hans långa,
lojala referat av hennes deklarationer.

Hjälten i Georg Stenmarks debutroman
De oberäkneliga befinner sig i samma situation
som Rådströms direktör: han är fängslad för
mord och skall förklara sig. Det sker liksom
hos Rådström i den högdragna, självgoda
tonen hos psykopaten som är fullt på det
klara med begränsningen i andras gåvor och
den trånga subjektiviteten i rättsvården men
däremot saknar sjukdomsinsikt för egen
räkning. Titeln alluderar fyndigt på den
psykologiska tesen, att människans jag-möjligheter
är lika oräkneliga som oberäkneliga.
Stundom realiseras de mest oväntade. I notarie
Georg Stens fall händer, att det sensibla,
väl-uppfostrade och plikttrogna överjaget
ned-kämpas av ett annat väsen Sten, en hård,
bottenkall varelse. En tid vandrar de sida vid
sida, men den känsliga stackaren avskedar
sig för alltid i det ögonblick då mannen med
namnet Sten krossar huvudet på en
arbetskamrat med en järnspak. ■— Hur pass rimlig
ur psykiatrisk synpunkt Georg Stens långa
berättelse om sin dubbelgångare är, kan
lekmannen inte avgöra. Är han själv hela tiden
övertygad om denna konkreta objektivering
av sin kluvenhet? Det måste dock många
gånger ha förbryllat och kränkt honom, att
andra människor vägrade att uppfatta honom
och hans »följeslagare» annat än som en och
samma person. Tror han inte på den objektiva
tvåfaldigheten, är den lika symbolisk för ho-

nom som för läsaren, hur kan han då bevara
sin trankila jämvikt? I vilket fall som helst
är det dristiga experimentet av konstnärligt
intresse och framkallar kusligt komiska
poänger, som då den segrande Sten med
välvillig nedlåtenhet omtalar sin kumpans
ängsliga eller pedantiska protester. Mot
vanligheten i denna sorts böcker finns det också
miljöer i den, och till sin förvåning ser man,
vägledd av Georg Stenmark, även välbekanta
litterära lokaliteter med nya ögon. Hans bok
är knotig och ojämn, men somliga av
ojämnheterna är hullingar.

Ett annat bidrag till
personlighetsklyvningens litterära gestaltning lämnar Willy
Kyrklund med Tvåsam, men här härskar från
första stund allegorien. Det ligger visserligen
vassa skärvor av satir mot byråkrati, social
lurpassning och andra mänskliga
missförhållanden inbakade i berättelsen, men
huvudkontrahenterna är helt symboliska varelser.
Det är övervaktmästaren och vaktmästaren,
två väsen som efter bästa förmåga drar i sär
men ändå inte definitivt kan lämna den
glasbur, som är dem tilldelad för gemensamt bruk.
Den ene är auktoritativ och pösigt
intellektuell, han drömmer om en endimensionell värld,
där allt från början ligger på sin plats och alla
irriterande överraskningar är uteslutna. Den
andre är kuschad men rebellisk, förvirrad i
allt vad han företar sig. Kyrklunds berättelse
om överjagets och jagets strapatser är som
sig bör märkt av bådadera, den verkar på en
gång rationellt utspekulerad och associerat
nyckfull. Men med de eleganta och tänkvärda
novellerna i »Ångvält» och nu med denna
aparta lilla bok har Kyrklund klart meriterat
sig för större uppgifter.

Kyrklund är en skalk, Arne Sand sådan han
framträder i sin debutbok Förföljaren en
tyngre och allvarligare natur. Han kan vara
kvick på ett galghumoristiskt sätt men aldrig
lekfull. Boken handlar om en ung man som
släpps ut från ett vårdhem och som
tillbringar sitt första dygn i Stockholm försänkt
i rädsla för att göra eller tänka något som kan
brukas mot honom som förevändning för
en ny internering. Men tvångstankarna är inte
allt, de blixtrar genom en sfär av normalt
beteende, och Sand har rika tillfällen att visa
andra sidor av sin begåvning än de som vetter
åt psykiatrin. Richard Wernons fåfänga
försök att finna och hålla sig fast i någonting
levande hos fästmön skildras inte bara med
psykologiskt skarpsinne utan också med en

280

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:12:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1950/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free