Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Fjärde akten - Andra scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fri vill jag vara uti sång och tanke;
I handling världen nog vår makt begränsat.
LEONORA.
Han nämner dig med aktning ofta nog.
TASSO.
Med skonsamhet du menar, fint och klokt.
Just detta mig förtryter; han förstår
Så halt och dunkelt tala, att hans lof
Blir verkligt tadel och att ingenting
Dig sårar mera eller djupare
Än just hans loford.
LEONORA.
O, att du, min vän,
Blott visste hvad han ofta sagt om dig
Och om det snille som en mild natur
Dig rikare än andra gaf. Han känner
Allt hvad du är och har, och skattar det.
TASSO.
Ack, tro mig; ej ett själfkärt sinne mäktar
Att kvalen af en lågsint afund undfly.
En sådan man kan väl förlåta andra
Börd, rikedom och heder, ty han tänker:
Det har du själf, det får du när du vill,
Om du ihärdig är, om lyckan gynnar.
Men det som af naturen blott förlänas,
Som för hvart sträfvande, för hvarje möda
Blir alltid oåtkomligt,, som ej guld,
Ej svärd, ej klokhet, ej ståndaktighet
Kan vinna, detta aldrig han förlåter.
Han skulle unna mig det! Han, som tror
Sig vinna sånggudinnors gunst med trots,
97
Oscar Fredr.: Saml. skr. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
