Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Diger ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Diger
— 152 —
Dinta
någhen mördare, bodell eller Diffhengere,
som the honnom oredeliga på seya. Gust. 1
reg.6:35.
Diger, adj. Stor. Hvar igenom (genom
språket) vi hafve diger förmohn för all
jordisk kreatur. Svedberg Schibb. a 2 b. diger
frägd. Ders. a 3 a. Gud lät theras tungomål
komma i ett högt anseende och digert värde.
Ders. a 4 b. diger salighet. Ders. c 2 b. Var
en diger Gudz nåd, at boktryckeri upfans.
Ungd. reg. 386. (Prestembetet är) ett heligt
och digert embete. Dav. o. Nath. H 3 a.
varda uptagen ur stoftet och komma i digert
anseende. Försvar 157. diger vishet. Ders.
161. Vi gerna tig, Vishetens digra moder
(Minerva), I våra bröst upresa ärestoder.
Lindahl Menl. i.
Digt, Dikt, adv. Raskt, dugtigt, kraftigt.
[Mnt. T. dicht.] upläste stadsporten och
in-läto en hop af deras parti, som kommo
samma natt ifrån Salis digt ridande. Tegel
Er. 14 hist. 159. Jagh skall tigh rätt dicht
up-klappa. N. Holgeri A 8 b. Fougden torkar
dicht in hugg ock smärta. Chronander
Surge E 8 b. Jagh dänger dikt til medh
thenne stafver. S. Brasck Ap. gern. I 8 b.
den tiuffvevärden och 3 poiker, som haffva
stulitt, skole dicht slåå huar annan medh
spöö. HSH 29:209 (1635). Så geck han
sielf i fällt och fäckte kring sig deckt.
Eure-lius Vitt. 61. Men digt jag honom snöt.
Kolmodin Qy. sp. 1:133. slå digt, så at det
smäller. Palmfelt Qv. skol. 67. sin
äm-betzplicht Förstod han väl och följde dicht.
Rydelius Vitt. 62. Vår Lisa svär så dickt,
Att hela köket rörs. Dalin Arg. 1, n. 27.
Dike, n. [Mnt. dik; T. deich, teieh.] 1.
Dam, vattendam. Gack bort och twå tigh
j dijket Siloe. NT 1526 Joh. ev. 9:7.
Låf-ven i oss fathige fiskiare sönner att fiskia
utj edra dijker. B. Baners visb. 25. — 2.
Dam, fördämning, vall? och (vinträdet)
vth-reckte sina quistar emoot honom, at thet
måtte watnat warda aff hans dijke. Hes.
17: 7. så snart ther kommer itt östan wädher
til, så skal thet (trädet) förtorkas på sijn dijke
(plur.). 17:10. (Öfv. 1878 har på båda dessa
ställen: "mark", "planteringsmark".)
Dikeslösa, f. Brist på diken, åkeren icke
bliffuer ... tor och j rätten tijd för diskeslöso
skuld sådder. K. br. 20/e 1555.
Dikt, adv., se Digt.
Dikt, f. 1. Påfund, closterleffuerne är
en plat menniskios dicht och påfund. O.
Petri Klöst. Bl b. — 2. Diktan, all wor
hiertens begär och dicht är man ondt. L.
Pet. Gothus 10 b. uthi thenna
jämmer-daal är all vår dicht och prachtiserning ond
aff ungdomen. A. Laurentii Hust. 60.
hufvudet medh sijn sorgh (omsorg), dicht och
åhåga ther om betäncker, at kroppen må
blifva uppehållin. Ders. 233.
Dikta, tr. 1. Författa, ingen ende är
vppå at dichta böker. Pred. 12:12. — 2.
Uppdikta, hopsmida, idhre leppar tala lögn,
idhor tunga dichtar orett. Es. 59:3. Dichta
icke lögn emoot tin brodher. Syr. 7:13.
Hwar Gudh icke... lärer huru man honom
tiena skal, dichter hiertat och söker sigh
sielfft Gudz tienst. L. Petri 2 Post. 96 b.
— 3. Sträfva, äflas. Andra ligg’ i fåfäng
sorg, Dichta, trachta, full’ af ångst.
Stjernhjelm Fångne Cup. 2 intr.
Diktemästare, m. Dikterare,
förestafvad, ingifvare. du så klarliga gifver dina
bref den stora och härliga titulen före, at det
är Satans, det jag väl tror, at han hafver varit
din dicktemästare. Raimundius 35. den H.
Anda... then överste och förste
dichtemäs-taren är til samma (Samuels) böcker, hvilken
talat haver genom alla the helige propheters
munn. J. Rudbeckius Kon. reg. 15.
Dile, m. Spene. (Se Rietz del.)
ehuruväl han (Caucasus) många åar ifrån sig kastar,
dock af stadigvarande vattuådror, såsom
ym-nogt flödande dijhlar (eopiosis uberibus),
ut-giuter uti Asiæ länder the
aldranamnkunni-gaste floder Eufrat och Tiger. Peringskiöld
Jord. 21.
Dilka, f. Dufva. Lind Ord.
Dimla, intr. Tumla, dimpa, falla. Stoor
fara stod titt skep, o Svea, tå tig brast Och
dimblad’ öfver bord tijn starcke store-mast.
Stjernhjelm Jubelsång.
Dimma, intr. 1. Falla dimma. Snart
blås en liuflig väst, snart yret (yr det) eller
dimmar. Lucidor S3b. — 2. Dunsta. Then
söker konst och lust på botnen uthi kannan
Ok troor sigh vara klook, men (medan) vinet
är i pannan; Så snart thet dimmar uth är han
en dumm’re gäck Än en Arcadisk häst, som
dricker uhr en bäck. Lucidor Ll l b.
Dimmur, adj. Trög; hes. [Isl. dimmr,
ihålig (om röst)] iag ... har en synd-bunden
tunga, Som hård och dimmur är, och kan sig
ey sä röra At tu med välbehag må hennes
lofsång höra. Spegel Guds verk 219.
Dimmur röst, rauca vox & remugiens. Ordlista
till G. verk.
Din, pron. O tu stadh som vthgiuter tinas
(de dinas) blodh. Hes. 22: 3. Gack ... vthi
titt hws til tina. Marc. 5:19. — Tå skal tin
skalck j tornet föras. Jos. hist. 16. Det lögst
din skelm och geck! Tisbe 65. Veest tijn
boffel ey att mössan afftagha. Rondeletius
50. Jagh skall pressa tin förbannadhe narr.
Dens. 64. himlen, som tin skälm med reetat
öga märker, Skall laga tig en hämd, som är
tin arghet värd. Rudeen 205.
Dinkelkorn, n. Spelt (Triticum Spelta
L.) eller ock Skyffelkorn (Hordeum
Zeocri-ton L.). [T. dinkelkorn.] Far, dinkelkorn.
Var. rer. voc. Nia. Spelt (dinckelkorn).
Comenius Tung. 127. dinkelkorn, ador.
Ders. index.
Dinta, f. Dynt. Thessa dintor kan man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
