Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fjöl ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fjol
— 208 —
Flank
Fjol, f. Fotställning. [Isl. fjol, bräde.]
Fiööl, Sponda, Spanbett. Schroderus Lex.
39. Uthi soffkammaren håller fiolen (sponda)
sängen uppe. Comenius Tung. 570.
Fia, n. Pöl. (Se Aasen Flaa, Rietz
Flo.) The säja han (Nilen) begyns i Congo
ur en rås,... Men mån then klara flod ur
sådant fia kan svalla? Spegel Öpp. par. 37.
Fia, n(?). Ond stank, mephitis. Spegel
Ordlista till G. verk. Luften upfylles med
en grufvelig giftig och stinkande röök och
flaa. U. Hjärne Anl. 282.
Flabber, m. Dumhufvud. jag är en stor
flabber,... en dum åsna. Österling 2:167.
Flack, n. Flackande. Lind Ord.
Flack, n. Grund, aff then södherste
udden uthskiuter itt flack, som kallas Bofvers
reff. J. Månsson 79.
Flackra, intr. [T.flackern.] 1. Fladdra,
vifta. Hoo som henne ("kötzens svarta
fana") seer hoos sigh flygha och flackra...
han förskrecke sigh. P. Erici 5: ^07 a. en
förgifftigh orm flakrar medh gadden, tå han
wil skadha och skamfära någrom. A.
Simo-nis X 6 b. — 2. Flaxa, foglanar flaakra
wedh limstånghen, och sigh frija wilia. L.
Pet. Gothus 114 b.
Fladdrig, adj. 1. Fladdrande. Fladdrige
nordblys i luften försvinna. Frese 356. —
2. Flygtig. Hvad är tå menskan sielf? En
fladdrig tidsens dröm. Löhman 403.
Fläder, n. Fladder. Troon skal icke
wara något fåfengt enthusiastiskt fläder. P.
J. Gothus Enchir. K 5 b.
Fladigt, adv. Lättsinnigt, obetänksamt.
Sig andra diur vakta när the ifrån fara
En gång hafva sluppit,... men menniskian
plägar Förgrijpa sig fladigt i sine ond vägar.
Törnevall D5a.
Fladrot, adj. Lättsinnig, yster, een
quinna ... listugh, fladhrot och wildsinnat.
L. Petri Sal. ord. 7:11.
Flag, n. Flage, m. Skär, skåra (i en
egg). F. i en knif, die Scharte in einem
Messer. Slipa eller bryna ut flagen. Lind
Ord.
Flagare, Flåare, m. Som flår, afdrager
huden. Fåreflagare. P. Erici 1: 83 a. Flåare,
der Schinder. Hästflåare. Lind Ord. Rietz.
Flage, m. Tått, ull-, lin-, blåntått Sedan
spinna spinnerskor, när the hafva uplagdt
f]agan på nåcken, anten på hiuulråck eller
medh slända. Comenius Tung. 498. Flage
(linflage), ein Zettel Flachs, oder so viel als
man einmahl auf dem Rocken anlegt. Lind
Ord. Jfr Rietz Flag 3.
Flagra, intr. Fladdra. [Isl. flögra, D.
flagre.] denne kärlekz flarn, Som fru
Elisabeth och ehr emellan flagrar.
Wennæ-sius 179.
Flak, n. Skräp, strunt, theras trogna
tienst sidvördas såsom flak. Spegel At.
par. 22.
Flarn, m. [T. flamm, flamme.] 1. Flamma.
stoor kärlighets flam. Chronander Surge
C 5 a. Släck uth det phantasi, din arga ifvers
flam. Achrelius Mor. B 2 b. När solen
går fram Med prydande strålar och lysande
flam. Visa (1690). (solens guld) flödar med
en månglett flamm mot horizonten ner.
Liljestråle v. P20. målade på vers af idel
flam och fyr En liten scen. Silverstolpe
250. — 2. Frans, flik. En bartisan mett
for-gylte flamar. Hist. handl. 2: 30 (1548). enn
swart flugels kraghe, vtskoren j flarnen. 2: 35.
Flamesk, adj. Från Flandern. [Mnt.
vlamesch.] Brukas substantift om ett slags
broderadt tyg. Flammesk, Polymita,
viel-farbig Tuch. Schroderus Lex. 30. aflyses
thet silke och flamesk, som uthi theres
gäste-budzhus nu allment brukes, och blifve ved
theres korssöm och öfversprångning, som
fordomdags brukades. Stjernman Riksd.
bih. 240 (1589).
Flamsa, tr. Genom ystert och lättsinnigt
beteende ådraga sig något. Hur månger
på sig sielf et ärelyte flamsar, Som alt för
fritt och dierft med unga karlar gamsar!
Kolmodin Qy. sp. 1:122.
Flan, Flane, m. Glop. [Isl.flanni.] en
flaan och unger gloop. Lindschöld Gen.
D 4 a. Här äre underverk i haafvet at
be-trachta Så ögonskeenliga, at hoo them ej vii
achta. Han moste hollas för een flaan och
fleep och fåne. Spegel Guds verk 186.
Thet uproor Jöns, en ung flane, Ther (/’
Dalarne) haffuer kommit på bane. Prytz
Gust. 1 Hl b. Hoo i Rom vii ädlat och
ährat blifva, Skal sigh förr til adelige dygder
gifva ... Om hoos alla vore then samma
vane, Så uphögdes icke så mången flane.
P. J. Rudbeckius D5b.
Flana, f. Slyna. Hvad vill tu i thet
huset stana? Nog kan tu få en töcken flana.
Cup. o. Ven. kärlekskrig C 3 b.
Flana, intr. Fara fram tanklöst, ovärdigt.
[Isl. flana.] Ungt folk thet behåller then
gamble sedvana, I flaas och i lättia at ränna
och flana. Törnevall B 6 b.
Flanga, f. Flinga, skifva, spån. Stickor
eller pärtor kallas tunna, jemnbreda eller et
par tums breda flangor klufne utaf furu.
Linné Vestg. resa. 38.
Flank, Flanka, f., Flankert. 1. Skifva,
pansarplåt ? Den del af ett harnesk, som
skyddade sidan? (Jfr T. flanke.) then
ki-stena, som pansaren vtj liggia, latth och
hempta til slotteth och ther vth leta om ther
finnes noger j bland som duga ath göra
flanchor oc skiörte vthåff. Gust. 1 reg. 4:
342. fyra drabtyg medt sijn tilhöre vtann
flancker och skörter. 6:192. Flankorna voro
antingen hela eller halfva. Adlersparre
Afh. 217. ruste sig ... med lette harnsk,
som är kräffuet, rvg, flankert, skörtt, kortte
glaffuen eller kneffuelspiut. RR 18/t 1542.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
