Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - Jungfruhund ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jungfruhund
— 433 —
Jätta
Jungfruhund, m. Knähund. Meliteus
canis, köffwerne, iungfru hund. Var. rer.
voc. P 7 a.
Jungfruhus, n. Bordell. Men på kellare
och jungfrw huus Ther holler tu mäst siam
och suus. Chronander Surge C 6 b.
Jungfru Marie bröder, m. pl.
Carme-liter ... kallas här j landet jomfrw Marie
bröder. O. Petri Klöst. A 4 a.
Jungfru piga, f. Kammarjungfru, skall
hon (furstinnan) hafva medh sigh een
hoff-mästerinna och 4 jungfrur ... och 1
jungfru-pijga. Stjernman Riksd. 1:618 (1605). Jfr
Jungfrudräng.
Jungfruskap, m. [T. jungferschaft, f.]
1. Jungfrudom, quinnonnes jungfruscap. 5
Mos. 22:15. — 2. Jungfrustånd, hon leffde
altijd i sin jungfruskap och ville intet giffta
sig. Rudbeck Att. 2:474. — 3.
Jungfrulighet, kyskhet. Jungfruskapen förliknas vidh
en lillia. Schroderus Albert. 1:46.
Jungfrutimmer, n. Fruntimmer. Derför
(att jag lärt dansa) blijr jagh altijdh
fram-hafven Och ibland jungfrw timbret tagen.
S. Brasck Förl. sonen D 4 b. Tu
ange-nähma skaar, tu ädla jungfru-timmer.
Lagerlöf 42.
Junkar, Junkare, m. Junker. Hålt tin
tienare til arbete, så haffuer tu roo för
honom, läter tu honom gå fåfeng, så wil han
wara en Junkar. Syr. 33:26. modhren kallar
sin son Junkar när hon wreedh är. Jer.
11:15 (glossa). man skal kalla them
nådhu-gha herrar och ionkare. O. Petri 1 Post.
64 a. leffua som junkare och intit arbeta.
Ders. 184 a. Jagh sadhe tu skalt migh Junkar
ey kalla När iagh är en frijherre medh allo.
Rondeletius 51. skola föräldrar ...
ingalunda tilstädia them (barnen) vara junkare i
förtid. Svedberg Sabb. ro 1:624.
Junkerera, Junkra, intr. Bete sig som
en junker, lefva i sus och dus, slå dank.
[T. junkerieren, junkern.] Een ung karl som
haar uppancketerat Alt sitt godha, gåt och
junckererat. Chronander Bel. 15 a. större
lust få the til at junckerera, än til at studera.
A. Laurentii Verld. speg. 218. Hade sonen,
som tog ut sitt vackra arf, fått framgint
jun-ckarera i fremmande land på kellare och
horohus, och icke kommit at vachta svin,
... hade han vel i vercket fått evigliga hetaj
som han nu heter, then förlorade sonen.
Svedberg Casa 532. de junkrade för
mycket här i staden på källare. Dalin Arg. 1,
n. 12.
Junkerligen, adv. Junkare och svärmare,
som både hålla sigh heligare än som sielffue
Euangelium är, och mächtigh junckerligen ...
bespotta the arme predicanter. Jac. Erici
Dav. ps. 184 a.
Junkerskap, n. The lättias och slå danck
(. . . gå på sitt junckerskap). Comenius
Tung. 887.
Just, adv. 1. Rätt, riktigt, alt effter som
the hade hans edh skrifvit och författat, så
svor han honom just och ända fram.
Syl-vius Er. 01. 261. — 2. Nyss. I är 19 år
gammal, Jag har just fylt mina fyra och tiugu.
C. Gyllenborg Sprätth. 30.
Jy, se Ih.
Jäf, n. Tvifvel. [Isl. ef] Then snafvande
(kunskapen) är ett tvifvels måål (ett jäff).
Comenius Tung. 357.
Jäfva, intr. Tveka. [Isl. efa, tvifla.] är
thet (kärlet) tvegreepot, må tu väl ... jäfva,
å hvilken sijda tu thet fatta må. Comenius
Tung. 435.
Jäga, intr. Jaga. [Fsv. jægha.] Jacob
flydde, och han (Laban) ... iäghadhe effter
honom siw dagsledher. 1 Mos. 31:23.
Jämmerlig, adj. Medlidsam, hans
iäm-merliga barmhertigheet, at han önkadhe sigh
öffuer wårt elände. P. Erici 3:i03b.
Jämran, f. Jemmer, hon långan tijd sins
konungs lijkekista Förgäfs med jämran och
med heetan tåår bestänckt. Eurelius Vitt.
27. nu hörde vi... de sårades jämran. Mörk
Ad. 2:263.
Jämtung, m. Bastard. Europeiske
jämtungar med någon svart demoiselle. J.
Wallenberg 221. Jfr B länd ing.
Jänka, se J e m k a.
Järtecken, n. Underverk. Christus ...
giorde itt iertekn, ther han wende watn j wijn.
L: Petri 1 Post. N 5 b. Så fan sigh tå thet
ordspråket sant wara, som plägar säyas, at
man icke gerna troor Helgonen, medh mindre
the göra jertekn. Uti. på Dan. 35.
jätta, tr. Lofva. [Isl. jåta, jätta.] wij
... altijd göra vele ssom wij eder loffuad oc
jætthat haffua. Gust. 1 reg. 4:136. The brute
then troo som the ... hadhe jätt. En liten
Crön. I 5 b. Så dreff han them aff Paradijs
Från all then glädhe och mykin prijs, Som
Gudh them förra iette. Psalmb. 1572 100 a.
then illa troendes, som ondt jetter, helfftene
värre han som ondt giör. Gust. Adolf Skr.
316. mig löfftet är jätt. Beronius A 4 a.
hvad en lofvar (jätter), thet moste han hålla.
Comenius Tung. 666.
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
