Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kan
— 437 —
Kapon
ber, bråd.] the skola kampt honom ihiäl slå.
Tisbe 42.
Kan, m. Skuta; farkost. [T. kahn.]
någre caner eller strömskepp lastade med
spanmål. J. Werwing 2:37. Footfolcket förer
han öfver (floden) endeels medh kanor och
ökeståckar,... en deel ochså uthi slupor och
båtar. Sylvius Curt. 114.
Kanelbark, m. Skämtvis om yttre huden.
hon kom at snafva mot en pall och
skrub-bade all kanelbarken af skenbenet.
Sahlstedt Sag. om tuppen 7.
Kanikedöme, n. Kanonikat. the bedzsta
prebenda ok caneka dome som i vpsala
dom-körkio ær. Gust. 1 reg. 1:61. Canikedöme
stijktar han Åtta wti wpsala by. Messenius
Christm. 233.
Kan ka, intr. Gunga upp och ned, guppa.
veed Helgeland, som mit i hafvet kanckar,
Min farkost segel ströök och lade sig för
ankar. Eurelius Vitt. 47. En redlös
farkost ... som uppå hafvet kankar. Kolmodin
Qy. sp. 2: 353. sittja på landet och kanka i
vår gamla vagn emellan kyrckjan och gården.
Modée Fru Rangsjuk 71.
Kankevis, adv. I spridda hopar, en
slöddrat och uthan någon redeligh (redig)
krijgsordning kanckevijs gående menighet.
Sylvius Curt. 641.
Kannbänk, m. Hylla, hvarpå kannor
m. m. uppsättas. [Isl. kannabekkr.] begare
... dryckesglaas och steenkruus tagas aff ...
kannbäncken. Comenius Tung. 562.
Kanngjutare, m. Tenngjutare. [T. [-kan-nengiesser.]-] {+kan-
nengiesser.]+} Pocularius, kannogiwtare. Var.
rer. voc. D 2 a. Skole samtelige kanngiutarne
här i riket vara förplicktade att giöra godt,
oförfalskat och upricktigt arbete. Stjernman
Com. 4:454 (1694).
Kannoblad, n. Nymphea, kannobladh,
siöbladh. Var. rer. voc. R 6 b.
Näckeblomster, kannobladh. Helsingius.
Käns, m. 1. Utsigt till framgång. [Mnt.
kanse, F. och E. chance.] Sin fiend bättre
man kan väria ur een skans, Än innom tasta
then medh een ovissan käns. Sparman
Sund. sp. 245. han vill aff see sin bästa
käns, Ibland de krigeske at hålla rätt ballans.
Rosenfeldt Vitt. 203. Jfr Skans. — 2.
Nappa k. med, pröfva sina krafter mot.
tije de nappa med hundrade kansz.
Stenbock A 4 a. man hoppas at snart få nappa
kantz med den tyranniska Ryssen. O.
Hermelin (Sv. bibi. 3:256) 1704. finge jag nappa
käns med en sådan soldat, så skulle jag
bete mig som en hielte af första rangen.
Lindahl Den tankf. 29. (Jfr Rietz.)
Kansler, m. Rådgifvare (hos en furste).
Vthi Gudz hand ståår, om thet lyckas medh
en Regent, han giffuer honom ock en
loff-ligh Canceler. (Glossa: Thet är, hans nästa
rådh.) Syr. 10:5. Hwar äro rådhgiffuarenar?
Hwar äro Cancelerenar? Es. 33:18.
Kansleri, n. Kansli. [Mlat. cancellaria,
F. chancellerie.] man sökia skulle j
Can-celerijt vthi Konungens skatthws. Esra. 6: l.
gick han vp vthi Konungs hwset vthi
Can-celerijt. Jer. 36:12.
Kant, adj. K. och klar, alldeles färdig.
[D. =] jag fann alla skeppen til takel och
tyg kant och klar. M. Stenbock (Lönbom
Anek. 2:171). iag är ... kant och klar at göra
er nöije. C. Gyllenborg Villhj. 81. Alt
är nu kant, nu klart och feelas intet mehr.
Rosenfeldt Vitt. 211.
Kantor, se Kontor.
Kapell, n. Sacellum, kappal. Var. rer.
voc. L 5 b. cappale. P. Erici 2:199 a. 1.
Kyrka, thenne bygger itt Cappal eller kyrkio.
O. Petri 1 Post. 122 a. Ther Gudh bygger
sigh een kyrckia, ther bygger fånen strax
sigh ett cappell breddwidh. Svart Kr. 96.
L. Petri Exorc. D 7 b. — 2. Särskildt (med
altare försedt) rum i kyrka, tå han
(konungen) medh någhrom vthi Capellet gången
war, lyckte the (presterna) Templet effter
sigh igen. 2 Macc. 1:15.
Kapellmästare, m. Dauid skiffter hela
songeskolan medh songarenar, vnder Christo
then öffuersta Capalemestaren, j tree
åtskilie-liga hopar. P. Erici 5:63 b.
Kapitelhus, n. Gemensamt samlingshus
i ett kloster. [T. capitelhaus.] drogh K.
Götstaff om Moremessone till Westrårs. Och
söndagen ther nest effter ... gick vp i
Capit-tell hwsedt, tijt alle Canekaner och
forbe-melte Electus församblade wore. Svart
Kr. 75.
Kapitelsherre, m. Ledamot af
domkapitel. [T. capitelherr.] Laurelius
Kyrk-ord. 361.
Kapitenare, m. 1. Höfvitsmän,
befälhafvare. Kong Cristierns capitenare i
Stoc-holm. Svart Kr. 47. alle hans Capitenare
her i Swerige. Ders. 52. — 2. Hufvudman,
anförare, ledare, j thenna församblingene
är Christus en capitener, och regerar henne
medh sin oordh. O. Petri Men fall E 6 b.
så haffuer hennes (menniskans) hoffuud
och Capitenare Christus Jesus lijdhit for
henne. 2 Post. 21 b. Christus ...
capitene-ren och hoffuudet är offuer alla Christna
menniskior. Ders. 195 b. och haffua alle en
capetenare, herra och domare Christum. 2
Förman. A 3 b. han warit hade en
Capite-nere för the forredare. Gust. 1 reg. 9:39.
sökie vtt änn 3 eller 4 som the rette
Cape-tenere therföre (för öfverträdelsen af
påbudet om seglatsen) waritt och sodantt mest
förorsakedt haffue. Fin. handl. 7:242 (1548).
een af dhe Rydze Fougter ... till all
skalck-heet och öfuer wåld, som Rydzerne här inn
opå Rijkedt giordt, een stoor Capitener waridt
hafuer. 3:184 (1552).
Kapon, m. Kapun. [E. capon.] Caponer
(snöpte hanar). Comenius Tung. 150.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
