Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sjöfaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjöfaren
— 721 —
Skadebarn
skipbrut til lands sloges. Tegel Gust. 1
hist. 1:74.
Sjöfaren, p. adj. SjöJcunnig. [Isl. [-sjö-fcerr.]-] {+sjö-
fcerr.]+} köpmen och flere andra sjöfarnemen.
Gust. 1 reg. 1:272. gott siöfaret folk. 8:45.
Hyram sende honom skep medh sina tienare,
som siöfarne woro. 2 Krön. 8:18. alle the
som fara på hafvet icke äre siöfarne.
Schroderus Pac. 148.
Sjöfart, f. Fartyg. Galleyer och någhre
andre smerre siöfahrter. Schroderus Liv.
493.
Sjöflyktig, adj. Som rymt från fartyg.
(the) icke hadhe achtedt theris eedh och ähre,
vthen sigh såsom sijöflychtighe och
meenee-dighe förholledt haffwe. Hist. handl. 13.
1: 152 (1564). een siöflychtigh förrädhere.
Ders. 170.
Sjöflytt, Sjöflött, m. Hvisselpipa. [F.
sifflet, ford. chifflet; Mnt. sif elit, syfely t,
syfelett.] en lithen gyllenne kädhia, ther
på 5 ringar medh en förgyltt siöflygtt. Hist.
handl. 1:18 (1543). effther månge seett will
ware behoff till att giffue folckett techenn
när mann will haffue themm anthenn framm,
på sijde, tilbake el. hwartt man dragé skall,
dherföre må mann somptt göre medh
Swyd-zerpijper, somptt medh Siöflött små och store,
sompt medh Trwmether, sompt medh
Skal-meijer, somptt medh Hornn. Adlersparre
Hist. saml. 1: 21 (1555). Jfr Si fflö j t.
Sjöhane, m. Sjöröfvare, fribytare. [Mnt.
sehan.] hwar i offwerkome kunde någre
rethsinnige och forfarne krigxlewde och
besynnerlige the rette sziöhaner Thå lather
them eder icke vngå vtan tilseija them en
redelig besoldung. Gust. 1 reg. 11:86.
Ålkråkan är then rätte sjöhan, För byte vågar
mäst hon kan. J. Olssön.
Sjöhvass, m. Sjögräs, siöhwassen
off-uerteckte mitt hoffuudh. Jona 2: 6.
Sjöhärnad, m. viking eller siöhernad.
Björner Kämp. tillegnan.
Sjöjagt, f. (n.?) Kaperi. effter han hade
sköön örligxskep, jachter och mycket
krigx-folk som mest wore tilbewane widh sion,
brukade han förtenskull alt siöiacht,
vptagan-des all the köpmannskep han någentijdh
kunde öffuerkomma. Svart Kr. 77.
Sjökarl, m. Sjöman, en god skickelig
siökarH. RR 5/e 1545.
Sjölitet, adj. neutr. Lågt vatten, när
thet är mycket siöölithet, synas ännu
eeke-ståckerna som haffva stått under broon (öfver
ett sund). Gyllenius 46.
Sjönät, n. thet olagligha fiiske som ther
(i Torne socken) brukas j theres aa medh
the siöneth, ther aff laxen bliffuer reedh
(rädd). Gust. 1 reg. 3:137.
Sjörent, adj. neutr. öppet vatten, så
snartt siöreent bliffuer i tilkommendhe vhår.
Carl 9 rimkr. 146 (1583).
Sjöresa, intr. Resa sjövägen, beslöt
han enteligen att siöreesa till Corinthum.
U. Hjärne Vitt. 54.
Sjötjuf, m. Sjöröfvare. Gust. 1 reg.
4: 410.
Sjöuf, m. Rördrumben (siöufven)
insticker näbben i vatnet, och bölar som ett nööt.
Comenius Orb. piet. 51.
Sjövart, adv. Sjöledes. The andre gåffue
sigh (från Vesterås) siöwart till Stoeholm.
Svart Kr. 30. gaff han sigh först till Ragmo
ther han hade sitt skep liggiandes, drog så
siöwardt tädan till Vlffzby. Ders. 54.
krigx-folket förskickade han (från Söderköping)
siöwardt vp för Stocholm. Ders. 56.
Sjövrak, n. Skeppsbrott, många blinda
klippor, skär och grunder ligga i vägen, så
att dem ... svårt och nödeligt varder, dädan
undankoinma utan förderf, skada och sjövrak.
HSH 1:19 (1527).
Skabbhals, m. [D. skabhals.) de som
äro giruge . .. äro lortätare och skabhalsar.
Lagerström Gir. 16.
Skacka, f. En stor bred sabel eller
köks-knif, hvarmed linet längst utföre hugges,
piskas och skäcktas. Carleson 433. Jfr
S k ä c k a.
Skackra, tr. Skinna. mäta med en
kro-kug tumme och således skackra på hvar aln
så mycket som halfve tummen är lång.
Stagnell Bank. 22.
Skacktafvel, n. Schackbräde,
schackspel. [Fsv. skaktafl, Isl. skäktafl.] drotning
Sophia leekte i skaktaffuel. O. Petri Kr.
84. Ludus latruncularius, skafftaffuel.
— Tabula latruncularia, brädhe med
skafftaffuels fiell (fält, rutor). Var. rer. voc.
K 2 à.
Skada, tr. Hwadh skadhar tigh (kommer
åt dig) at tu så ropar? Dom. 18:23. Hwadh
skadhar (fattas) folckena at thet gråter? 1
Sam. 11:5. honom skadde ther intet aff
(han hade intet ondt deraf). Ap. gern. 28:5.
han ... bleff skadd uthi låret medh en pijl.
Schroderus J. M. kr. 39. Räffuen gick til
Leyonet och förklagade Hanen, at han hadhe
bitit honom hans ögha uth, medh hvilket
han blundade ... Tå man honom besågh,
skadde honom alzintet (hade han allsingen
skada). Schroderus Waldt 59.
Skade, m. Skada. [Isl. skàfii.] ingen
skadhe, ingen olycka eller klaghan på wåra
gator är. Ps. 144:14. theras wägh är skadhe
och förderff. Es. 59: 7. Tin skadhe är alt
förstoor, och tijn såår äro alt för ond. Jer.
30:12. Then som för en annan j borghan
gåår, han fåår skadha. Ord. 11:15. alt thet
gagn the giordt haffua är jntit när räknandes
emoot en aff the skadhar som the haffwa
giordt. O. Petri Klöst. E2a. upräknar
Bernhardus sex... skadar, som komma
uth-aff otucht. Schroderus Kysk. speg. I 2 a.
Skadebarn, n. sådana barn bliffua
theras foräldrom sorga barn, Ja, ock både them
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
