Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Skolnäpst ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skolnäpst
— 740 —
Skörta
Skolnäpst, f. Skolstrajf. När någor diekne
bedriffuer någon skalckheet,... må thet warda
straffat medh Scholenepst, som är, Proban,
Scholestock, rijss och ferlo. l. Petri
Kyrkord. 83 b.
Skolperson, m. Skolyngling. L. Petri
Kyrkord. 83 b.
Skolstock, m. Ett slags straffredskap
i skola. Se under Skolnäpst.
Skolöst, adv. Utan skor, barfota. [Isl.
skölauss.] Gå loffuade Pelegrims resor til
Rom ... vndertidhen tärepeninga löst,
skoo-löst. L. Petri Kyrkost. 36 b.
Skommare, m. Skomakare, tå är watnet
swart som skomare swarta (svärta). B.
Olavi 195 b. smedeskrifter, som illa skulle
anstå en skommare att skrifva then andra
till, än sedermehra (mindre) konungzliga rådh
och Commissarier. Gust. Adolf Skr. 294.
Skomra, intr. Göra, lappa skor. Lind
Ord.
Skona, tr. I sex daghar skalt tu göra
titt arbete, men then siwnde daghen skalt
tu skona. 2 Mos. 23:12. Med dat. Herre
skona tino fplcke. Joel 2:17. haffuer Gudh
icke skonat Änglomen som syndadhe. 2 Pet.
2: 4.
Skonan, f. Försköning, han så skal slå
them medh swerdz ägg, at ther ingen
skonan eller nådhe eller barmhertigheet medh
skal wara. Jer. 21:7.
Skonga, Skunga, Skungra, Skångra,
intr. Dåna, knaka, darra, skallra. (Se Rietz
skunga.) Holgerdh går i stufvan in, Ter
skonghar i huarie telia. Sv. forns. 1: 79.
berget började skunga. 1:126. Der til medh
giör stoort dunder höga bergen bäfva och
skungra. U. Hjärne Anl. 223. Jorden
skång-rar och rädz om tu vilt vredliga truga.
Spegel G. verk 19. Tänderna skångra.
Spegel Ord.
Skonligen, adv. Skonsamt. Rådiur måge
... skonligen förödde bliffua. Gust. 1 reg.
12:116. I förstonne stormadhe the
skonli-ghen. Schroderus Liv. 442.
Skop, n. Skopa? Itt mått hwete.
Upp. 6: 6. Ghenix är itt mått, så stoort som
it skoop när oss. (glossa.)
Skopa, Skåpa, intr. Löpa, skumpa. [Fsv.
skopa, Isl. skopa.] man legger itt stoort
och tungt lass effter en kåtan hest, at han
icke skal få skeena eller skopa. L. Petri
3 Post. 104 a. Såge i och, huru skåpade
hans dreng? Chronander Surge D8a.
En hare brukar icke strax alla sina kraffter
tå han löper,. .. men ther han förmärcker
nödh vara förhanden, skåpar han undan thet
mästa han förmår. Colerus 1: 72. Jfr Rietz.
Skoreka, Sko räka, f. Jernskodd
skof-vel. [Isl. reka, skofvel, spade.] Tillredes
spader, skorecker, jernstänger och hacker.
Brahe Oeeon. 101. Kryddegårdzmästaren ...
gräfver med spada och skofvel (skoräka).
Comenius Tung. 381. Uti dikande ... kunna
de icke förmås at bruka spada eller
skoräcka, utan hålla sig ständigt vid skyffeln.
Carleson 311. Rietz 551 a.
Skorfva, f. Ful, osnygg flicka. Taga
skorfva för torfva, och trull för gull.
Ordspråk. Torfva gifter skorfva. Rhodin 118.
Rietz 595.
Skorisp, m. Skogarn? becktråd? [Jfr
Rietz resp.) Skoorisp göra, och beeka min
tråå. S. Brasck Ap. gern. Llb.
Skorl, n. Oväsen, upplopp, j thenna
förlidna wåår haffuer warit någhot skorll och
buller på färde somestedz. Gust. 1 reg. 7:
821. Jfr Skörl.
Skorpebröd, n. Skorpa. R u b i d u s,
twe-bakat bröd eller skorpobröd. Var. rer. voc.
11 b. skorpebrödh, panis bis coctus.
Comenius Tung. index.
Skorpen, adj. öfverdragen med skorpa;
skrumpen. [Isl. skorpinn.] Tyth anlyth är
ffalnadh sorgfwlth ok blecht, skorpit aff blodh.
Tideb. 102.
Skorpna, intr. Stelna, hårdna. [Fsv.
skorpna, intorka, hoptorka, Isl. skorpna.]
han lågh natt och dagh på sijn knä, til thes
hudhen på hans knä skorpnadhe såsom horn.
P. Erici 3:59 b.
Skorpna, f. Lerjord ... som oftast en
hastig tårka och hård skorpna är underkastad.
Carleson 234.
Skorra, intr. Kraxa, knarra. Kårpar
skärrade hissligen. Leyonstedt 31.
Nattskatan skorrade. Linné Gott. resa 245.
Skorsa, tr. Skrubba, göra skråma, en
musquetekuhla hade skorsat mig på tiocke
benet, at huden var en span långt afgången.
Weise 65.
Skorsten, m. Eldstad, spis. [Mnt. [-schor-sten.]-] {+schor-
sten.]+} C a m i n u s, skorsteen eller vgn. Var.
rer. voc. G 5 b. Konungen satt j
winterhu-sena för skorstenen. Jer. 36: 22. eelden, som
j skorstenenom war. 36:23. han pläger sittie
vid skårstenen, när I sittie vid högsätet.
Tegel Er. 14 hist. 308 (1568). både i
Ko-nungz och Dröttninge Maket måtthe bättre
och högre skårstener tilhugne och inmurede
(blifva). Hist. bibi. 1:190 (1572). the skola
wachta sigh, at the icke ... stå eller sättie
sigh emellan skorstens eeld och then siwka
... För ty alt ondt wäder och befengd lufft
... som j stuffuon är, drager til skorstenen.
Lemnius C 2 a. göra up stoore skårstens
elder aff biörk. Sparman Pest. A 3 b. vij
moste ... offta för köld skull til skorstenen
krypa. Sund. sp. 9. thess (Göteborgska
tyghusets) nederste vohningh A:o 1660 är
til rijkzsahl förbyggdh vordhen, uthj huilken
tvänne kambrar, sampt medh tre skorstenar,
och en stor kakelugn, blefve upmuradhe.
HSH 35:410 (1673). Spijss eller skorsteen.
U. Hjärne Ved. 14.
Skörta, f. Sköka, frilla, thet var nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
