Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tillfångataga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tillfångataga
- 860 —
Tillförlåta sig
Peringskiöld Heimskr. 1:515. skalcka
man-telen ... är tilhopa stickat aff... fwlt och stygt
tilfång eller emne. P. Erici 4:8 b. — 2.
Förmåga, gåfvor, öfver thetta ville jag, så
mykit mitt emne och tilfång tilsade, gifva
en tydelig utleggning. Svedberg Ungd. reg.
a 5 a.
Tillfångataga, tr. och (vi) til fånga taghe
alla förnufft vnder Christi lydhno. 2 Cor.
10:5.
Tillfälla, tr. 1. Nedfälla. Skogen var
på ingen enda besatt eller tilfälter.
Schroderus Liv. 203. — 2. Igenfälla, väghen
var så tilfälter och igenhuggen, at the icke
kunde vijdare komma. Ders. 198.
Tillfälle, n. 1. Anledning, haffue j icke
sändt tiilfelle tiil ath saa skarpeligha falla in
tiil them som fast hugga paa woor skööldt.
Gust. 1 reg. 2:96. Tå toogh synden tilfelle
aff bodhordet, och vpweckte j migh all
begärelse. Rom. 7: 8. Tå vnderwijste M.
La-rëntz honom ... hure Doctor Martinus hade
thenna saaken begynt, och vtaff hwadh
tilfelle. Svart Kr. 93. — 2.Sjukdomsfall.
Thet skeer esom offtast, at brungästerna aff
sälsamme tilfällen blifva anfächtade. U.
Hjärne Sur br. 97.
Tillfälleliga, adv. Lägligt, han ville
komme nogen twedrekt emellen oss ... ther
han med sitt tyranni oc onde vilie
tilfelle-ligere kwnne bedriffue. HSH 14:32 (1525).
Tillfällig, adv. 1. Tillfallande. [Mnt.
to-vällich, tovellich.] dee hemman, som efter
rickzdagz beslutetz innehåldh nu genast Kongl.
Maij:ttz och Cronones immediat disposition
tillfällige .blifva. Civ. instr. 71 (1655). — 2.
Som sluter sig till, underkastar sig. de nu
den ena, nu den andra herren äre snart ti 1
-fällige, snart affällige. Girs Joh. 3 kr. 20.
fämtijo städher ... honom vordo tilfällighe.
Schroderus Liv. 518.
Tillfoga, tr. Tillskynda. [Mnt. tovogen,
T. zufügen; jfr Fsv. tilföghia.] hwar wij
kwnne tiig nogon del tilföghe til berningh.
Gust. 1 regi 4:106. the arffuingger gud
ho-num till fögatt haffuer. 6:159. then oferden
war så aff Gudhi Ahasia tilföghat. 2 Krön.
22:7. iagh idher olycko tilfögha må. Jer.
25:6. Jagh skal fögha them olycko til. 24: 9.
ingen ting kunna wara oss til godho vtan
äth -han thet så ... tilföghar. O. Petri 2
Post. 204 b.
Tillföra, tr. Och lät tilföra vthu hela
Syrien korn j sin häär. Judith 2: 9.
Tillförene, adv. [Mnt. tovoren.] 1. Före.
Wij .. . untt eder (Strengnäs brandskadade
invånare) frihet på eders årlige skatt i sex
åår, innen tess förhoppes oss at j kommer
eder tilförende igen. Gust. 1 reg. 10:298.
wij icke vbenägne äre att göre honom någen
vndsettning, på thett han mötte komme sich
någet tilförende igenn. RR maj 1544. komme
sich någet tilförende j sin köpenskap. Ders.
— 2. Blifva tillförene, få försteg,
blifva öfverlägsen, werlden menar, at hon
här på skal bliffua mykit tilförenne, och göra
the Christna en dråpeligh stoor skada. L.
Petri 3 Post. 21 b. Gifva tillförene,
tillerkänna som förtjenst, gifva företräde.
Thet moste man doch giffua henne (drottning
Margareta) til förenne, at hon haffuer warit
en mechta snell och förstondig qwinna. O.
Petri Kr. 158. han giffuer så slett
altsammans troonne -til förenne, säyandes, Tijn
tro o haffuer frelst tigh. L. Petri 2 Post.
310 a. hoo är iagh, och hwadh är mitt ringa
förstånd, at iagh migh thet skulle giffua
til-förenna, som ingens menniskios, ehuru
diup-sinnigh hon ock wara kunde, förstånd kan
tilreckia? Chr. pina r7a. en sådan tancke
vil tigh (hustrun) infalla, att tu skalt intet
geffua tinom man tilförenne, tu äst aff så gått
slächte som han, så rijk som han, så klook
och förståndig som han. P. J. Gothus
Hust. 205. the. på mandom och frijmodigheet
gofve honom alzintet tilförenne.
Schroderus Liv. 121. Komma tillförene,
förekomma, foruende siit högste fliit... at
komme szådane hemlige practiker tiilforenn.
Gust. 1 reg. 10:85. Vara tillförene,
vara förmer, fast j än hade mykit sådant
(guld och silfver), hwad woren j ther aff
tilförenne? L. Petri 3 Post. ill b. — 3.
Förut. [Fsv. til foren] Then som itt
ne-dherfall skal få han warder tilförenna
hogh-modigh. Ord. 16:18. Jagh ... förkunnar
tilförenna, hwadh här effter komma skal, och
tilförenna förr än thet skeer. Es. 46:10.
Kötzens gerningar ... ther iagh idher
tilförenne affsagdt haffuer, och sägher än nw til*
förenna, at the som sådant göra, icke skola
erffua Gudz Rike. L. Petri 4 Post. 65 a.
Begynnelseformel i bref: Vår venligh och
kerligh helszenn nw och altijd tilförende.
Gust. 1 reg. 4: 44. Wår synnerlig gunst
tilförenne etc. Fin. handl. 10: 85. Nådh och
fridh aff Gudhi... altijdh tilförennde önskadh.
10:195. (Jfr Lat. salutatione etc. præmissa
— præmisso nostro sincero favore.) — 4.
Till hands, till öfvers. Kan ock wara
nyttigt, at både widh Domkyrkiorna och
Landz-kyrkiorna, synnerliga ther någhot j
penningar, selff, klädher etc. är tilförenne, en gång
om åhret warder inuenterat. L. Petri
Kyrkord. 48 a; ther något är tilförenna effter then
döda. Ders. 62 a. huad vpbyrdh och vtgifft
dragett haffua (belupit sig till), och huad
Hospitalen är till achters eller tillförena (hvad
deficit eller öfverskott hospitalen hafva).
Gust. 1 reg. 8:291.
Tillförlåt, m. Tillit, tillförsigt. [Mnt.
tovorlat.] och haffwer man ... en ringe
til-förlåt till thet selskap. Fin. handl. 7:110
(1544).
Tillförlåta sig, refl. Förlita sig på.
huad hans nåde eder loffuar . .. skal obrute-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
