Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sympatier för Smith och ringrörelsen, lät kungen alla
betänkligheter fara och yttrade glad:
— Såå, Berg är af den meningen. Ja, Berg är en ärans
man i ordets vackraste bemärkelse, en verklig ärans man. Han
är visserligen absolutist, men det blir hans egen sak.
Med C. O. Bergs absolutism var det både si och så, det
veta alla som närmare kände »den ärans mannen».
Som man häraf ser kan en kung, äfven om han bär epitetet
»Europas mäst bildade monark», också taga fel ibland.
* *
*
Det var söndagen den 22 juni 1883. L. O. Smith hade
genom stora braskande annonser kallat Stockholms arbetare ut
till Lilljans och tidningarne hade mycket ifrigt puffat för
folkmötet. Jag hade äfvenledes utlyst ett möte vid Lilljans. Smithens
skaror samlades på den öppna platsen, där vi socialdemokrater
hållit till under de senare åren. Denne var då betydligt större
än nu, helt och hållet omgifven af skog. Jag höll till längre
framme i fonden, ungefär där nu Sophiahemmet är beläget.
En liten röd flagga, som för öfrigt vajade från alla mötesplatser
där jag höll möte, angaf platsen. Ahlund och jag hade haft ett
värre sjå med att få ut »Folkviljan», jag att skrifva det och
han att skaffa pängar till tryckningen.
Det var af synnerlig vikt att få tidningen ut till detta möte,
ty numret innehöll bland annat ett referat, med lämpligt kryddad
kritik, öfver deputationens besök hos kungen.
Det var den mäst härliga sommardag man kunde tänka sig.
Väldiga folkskaror voro i rörelse redan vid middagstiden och
då det Smithska mötet skulle börja, voro gatorna ut till Lilljans
svarta med folk, som hade mötesplatsen till mål.
Vid 1-tiden, då jag och Åhlund kommo knogande
Arsenals-gatan framåt med hvar sin stora packe »Folkviljor» under armen,
kom L. O. Smith åkande i en liten flätad korgvagn, i hvilken
dessutom sutto två eleganta damer. Det var hans döttrar, sades
det. S. körde själf sin eldiga springare och som en kung mottog
han nedlåtande de ödmjuka, vördnadsfulla hälsningarne från sina
trogna. Det var en härlig dag för Smith, och om hans dotter,
som sedermera blef gift med den turkiske prinsen Karadja, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:22:25 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/paagitator/0112.html
