- Project Runeberg -  Ur en agitators lif /
119

(1904) [MARC] Author: August Palm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag upplyste honom om att jag icke hade något att förevisa,
utan att jag ämnade hålla tal.

— Ah, svarade han mig och gaf mig adress på en person
»som tar emot predikanter».

Jag försökte nu förklara för honom, att det icke var något
religiöst tal jag ämnade hålla, utan ett politiskt, om de fattigas
ställning och hur de rika utplundra dem. Polisen spärrade upp
både mun och öron och jag kunde se på hans uppsyn, att någon
sådan tillställning icke förekommit i den lilla staden sedan han
blifvit anställd som ordningens upprätthållare.

— Har konstapeln hört talas om socialisterna? frågade jag
honom slutligen.

Jo, det hade han. #

— Det är väl inte Palm? frågade han.

Sedan jag jakande besvarat frågan, tilläde han: — Ja, men
herrn får nog icke hålla möte här för borgmästaren.

Jag började nu interviewa honom och erhöll den
upplys-ningen^ att borgmästaren var mycket sträng, och då jag hade lust
att ytterligare »pumpa» polismänniskan, 0111 det lät sig göra, så
frågade jag honom, om han hade lust att dricka ett glas — en
invitering som han mottog med ett anlete lika förklaradt som
börsjobbarens vid underrättelsen om, att de aktier, han ligger
inne med, stigit i kurs.

Snart sutto vi i ett lifligt samspråk å gästgifvaregården. Här
fick jag nu reda på att borgmästaren var »en riktig babian»,
som polisen uttryckte sig och att jag kunde vara säker på, att
ingen af de staden tillhöriga offentliga platserna blefve åt mig
upplåten. Däremot gaf han mig adress på en borgare, som var
arg på borgmästaren och denne trodde han, om icke af annan
orsak, så för att förarga denne, nog skulle upplåta plats.

Jag skyndade nu till den uppgifna personen och erhöll
till-låtelse att få begagna en honom tillhörig plats till möte. Då
jag senare på eftermiddagen åter företog en promenad genom
staden, kunde jag märka att min ankomst var kend, ty hyggliga
borgare, ärevördiga matronor och fagra ungmör stucko hufvudena
ut genom fönstren och sågo efter mig och de, som jag mötte,
stannade och begapade mig eller också skyndade de in till
bekanta för att tillropa dem: »Där går socialisten Palm!» En

otymplig handelsbetjent hade nära nog brutit halsen af sig, då
han skulle skynda sig ut för att ta mig i beskådande; han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/paagitator/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free