- Project Runeberg -  Palme-nytt-boken / 1996 /
7

(1993-2001) Author: Sven Anér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 6

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PALME

amatöriska kommission så tar hon hatt och
handväska och går, med vänliga hälsningar
Inga-Britt.

Men det här får alltså ingen utomstående veta, inte
på många månader än.

I stället spelas upp Sigvard Marjasins egen Valse
triste. Verkligen trist. Sönderklippta specerikvitton,
okvitterade och enorma spriträkningar - den
sista tre dagar före hans avgång som landshövding!

- egen inkassering av andras fakturor. Det är inte
bara slarv som framträder utan egen aktiv girighet.

PALME-nytt - som har tagit sommarledigt
-hjälper alla gängse medier med informationer, men
medierna har inte fattat vad som egentligen håller på
att hända, så det går långsamt med rapporteringen.

Sekreteraren
får sparken
i tysthet

Den 25 juli, då kommissionen sovit
Törnrosasömn i nära två månader, inträffar
att kommissionens biträdande sekreterare,
Tora Holst, sparkas snett uppåt. Hon
påstås bli förordnad till ”expert” inom
kommissionen men blir samtidigt av med
sitt sekreterarförordnande.

Detta är ett av de mera bisarra inslagen i denna
redan förut bisarra affär. Ingen ny ordförande är
utsedd, men ändå berövas den eventuellt
tillträdande ordföranden en sekreterare samtidigt
som han får en ”expert” på halsen - ett vrångt
konstaterande? Knappast. Hela denna affär är så
vrång, så oförutsägbar - så sjaskig.

I augusti blommar affären upp - och ut.

Ledamoten Hans-Gunnar Axberger - som visar sig
hela tiden ha varit Inga-Britt Ahlenius trogne
supporter - påtalar i intervjuer och en DN-artikel att
det material han fått se av allt att döma varit
”filtrerat” av sekretariatet; en allvarlig beskyllning.

Stämningen blir vag och luddig: varför talar
Axberger inte klartext? Och varför, kan man undra,
har han väntat i över ett och ett halvt år innan han
framför dessa anklagelser?

PALME-nytt är mycket villigt att tro Axberger på
hans ord - men varför, som sagt, inte klartext? Och
varför först nu? 1 tjugo månader har kommissionen
suttit bakom ett skynke och petat och påtat - har
Axberger varit livegen? Han är forskare, varför har
han inte rutit till?

Experterna Klein och Torekull

”Experter” som Helle Klein och Bertil Torekull
framträder i olika majestätiska skepnader och begär
bl a nedläggning av kommissionen; även
beträffande dessa kan frågas: varför först nu?
Lars-Eric Ericsson, Gävle-hövding och

6/96:7

-nytt ?

ytterst välrenommerad socialdemokrat, blir ny
ordförande för denna kommissionen som i samma
ögonblick som Ericsson tillträder i praktiken tycks
gå upp i rör. V d göras skall är redan gjort - av
experterna Sandberg och Skogwik från RRV: vad
ska Ericsson göra?

Lars Östring, medlockad av Maijasin till ett
ospecificerat expertjobb, muttrar över att folk är
dumma mot honom och påstår att han attesterat
Marjasin-kvitton. Kanske det var just Östring som
borde ha attesterat? Och inte Marjasin? Östring tar
tåget tillbaka till Örebro.

Ja, där ungefär står alltså Affären Maijasin då
detta PALME-nytt går i press. Ingen fjäder i Moder
Sveas hatt, kan tyckas. Eller i Göran Persson som
veterligen endast en gång har yttrat sig i denna
historia; det var när han fräste åt Maijasin för
representationsfiffel. Men Göran Persson har
förstås i ett halvår vetat att RRV och fru Ahlenius
tagit över.

Vad vill för resten Göran Persson? Och vad
hoppas han på? Fullständig och öppen sanning i
Paime-affären? Eller locket liggande kvar, efter ett
antal nya och krångliga turer? Svårt att veta. Vi
famlar efter förtroende just nu, vi som bor i det här
landet. Sven Anér

Inga-Britt
Ahlenius
blev vår mor

Det är fortfarande svårt för PALME-nytt
att inse vidden av det som just nu hänt och
händer i Paime-affären. Kan det verkligen
innebära full öppenhet inom överskådlig
tid? Eller är detta en ny tur i denna
makabra folkdans?

Inga-Britt Ahlenius har alltså mer eller mindre
tvingat den svenska regeringen att ge henne och
hennes verk, RRV, fria tyglar att lösa
Palmemordets gåtor helt efter eget gottfinnande. Hon har
ställt ultimatum: får jag inte min vilja fram inom
kommissionen gör jag detta ändå, eftersom jag har
regeringens stående uppdrag att utreda hela den
svenska polisen. Detta är spännande. Antagligen
oerhört.

Och aningen otäckt. Har Ahlenius förmått
regeringen att släppa all byråkratisk turordning, alla
normala demokratiska spärrar? Det verkar så - och
naturligtvis är detta bra, för en gångs skull, om
slutet på denna aktion innebär lösningen av mordet
på Olof Palme, och allt vad därmed sammanhänger.
Men ska ändamålet få helga medlen?

När dessa frågor är ställda tar PALME-nytt för
sin del positiv och klar ställning till Ahlenius
handlingsprogram. Hon talar om
”kvalitetsgranskning”. Kvalitetsgranskning av den
svenska polisens över tioåriga fögderi, och den
granskningen är självfallet välkommen.

Sven Anér

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:26:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/palmenytt/1996/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free