Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
PALME-nytt
”Enskilda
poliser ej
misstänkta”
Polisspåret
Vår granskning av brottsutredningen vad gäller misstankar om polismäns
eventuella medverkan till mordet, dvs ”polisspåret”, redovisas särskilt i kapitel
4, som avlutas med en sammanfattande bedömning. Våra slutsatser av
granskningen i den delen är att inga brottsmisstankar mot enskilda polismän kan
utläsas av utredningsmaterialet, att det inte finns några uppslag i denna del som i
dag framstår som otillräckligt bearbetade men att utredningen likväl lämnat en
hel del i övrigt att önska.
Vår viktigaste iakttagelse gäller det förhållandet att PU aldrig tagit något
helhetsgrepp på denna motivbild/brottshypotes och analyserat den. Den har enligt
vår mening inte tagits på tillräckligt allvar. Det har i och för sig från
utrednings-synpunkt inte funnits skäl att bearbeta detta ämne på samma sätt som vi anser
att de under föregående rubrik angivna motivbildema/brottshypotesema borde
ha angripits. Men även om ”polisspåret” sakligt sett inte har särskilt mycket
substans kom utgångsläget i utredningen snart att bli sådant, att det var
angeläget att via klargörande åtgärder snabbt gå till botten med de misstankar som
framfördes i polisspårsdiskussionen. Utan att det skett kan misstankarna inte på
ett trovärdigt sätt avvisas. Som vi framhållit fanns det vid den tid då mordet
inträffade fog för viss misstro mot Stockholmspolisen. Juristkommissionen
framhöll att polisärendena skulle ägnas särskild uppmärksamhet av åklagarna, dvs
förundersökningsledningen. Det uppdrag vi fatt återspeglar samma typ av
bedömning. Den borde ha gjorts även av de för utredningen ansvariga, men
förundersökningsledningen har beträffande denna del av utredningen förblivit alltför
passiv.
Vi anser att de polismän som var aktuella borde ha gjorts till föremål för
rutinmässiga kontroller, oavsett om det fanns utifrån kommande tips om dem eller
ej, samt att deras inbördes förhållanden - eventuella ”nätverk” - borde ha
utforskats. Av vad vi inhämtat från förundersökningsledningen i denna fråga
framgår att man där avvisat ”polisspårsdiskussionen” utan att ha försäkrat sig
om att de sakskäl detta ställningstagande grundades på var hållbara. Det har
också framkommit att man från förundersökningsledningens sida haft bristfällig
kunskap om den utredning som på olika håll faktiskt finns i detta ämne, varvid
attityden gentemot inblandade personer haft en överslätande och ibland
beskyddande karaktär. Att denna attityd förekommer på åklagamivå har förvånat oss,
eftersom kollegial förståelse av det slaget är kontraproduktiv och genom åren
har kommit att bidra till det klimat där ”polisspårsdiskussionen” kunnat slå rot.
8/99:8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
