- Project Runeberg -  Ögonblicksbilder från en tripp till Amerika /
Farväl Amerika!

(1901) [MARC] Author: August Palm - Tema: Americana
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
227

Farväl Amerika!

Så var min Amerikaturné snart slut och jag skulle lämna den stora republiken, där jag under tre månaders tid sett och upplefvat så mycket samt fått så många nya synpunkter på lifvet och förhållandena.

Det var söndags förmiddag den 9 dec. Jag hade nyss hemkommit från Newark, en stad på 260,000 invånare, som ligger endast omkring ett 20-tal engelska mil från New-York. Vid de mekaniska verkstäderna därstädes arbeta en massa svenskar, som nästan alla utan undantag tillhöra det socialistiska arbetarepartiet. På lördag afton hade därvarande partiförening arrangerat en fest, hvartill jag inbjudits, och det var från denna fästliga tillställning jag nyss kommit hem, efter att ha tillbragt en angenäm, i allo treflig afton eller rättare natt, ty det blef nästan dager, innan nachspielet var slut. Där hade jag också nöjet att träffa en sådan massa gamla vänner och bekanta och med alla hade man så mycket att samspråka om flydda dagar, samt dricka afskedsbägare, att tiden gled fort undan. Som sagdt, jag låg nu och sof de rättfärdiges sömn, hvilande mina uttröttade lemmar och hämtande nya krafter till aftonen, då det sista mötet skulle gå af stapeln i form af en af svenska socialistiska klubben i New-York anordnad afskedsfäst, som skulle hållas i en sal å 20:e gatan vid tredje avenuen.

Medan jag låg och sof, inträdde i mitt rum några vänner och landsmän för att aflägga mig ett besök, och en af sällskapet,
228
229
målaremästaren Youngqvist eller rättare Ljungkvist, passade på att rita af mig, medan jag låg försänkt i Morfei armar. Han icke allenast ritade af mig, lämnande en väl träffad rumsinteriör, utan besteg äfven sin pegas, i det han kort och distinkt fogade en bit text till bilden. Se sida 244, där jag infört såväl den lilla skizzen som versen till densamma.

Till fästen om aftonen hade en mängd goda, gamla partivänner samlats, inför hvilka jag lämnade en kort redogörelse för min resa, jämte åtskilliga små interiörer. Sedan en sexa afätits, hvarvid t. o. m. serverades den äkta svenska nektarn, samlades vi alla kring en bål, där tal höllos och skålar druckos. Här fick jag som ett minne från min Amerikafärd från vännerna mottaga en silfverpläterad pokal med följande inskription:

TILL
AUG. PALM
af Partivänner i Förenta Staterna
för godt arbete i Socialismens tjenst
1900.


Workingmen in all countries
Unite!

230

Pokalen är öfver 40 centimeter hög och har såsom synes öfverst på afbildningen (sid. 242) en »gubbe» hållande i händerna en lagerkrans. »Gubben» var, då pokalen inköptes, egentligen en engel, och lagerkransen var då placerad på ryggen som vingar. Detta berättade »Palm-komitén» för mig efteråt. De hade låtit vingklippa engeln. Antagligen menade de, att en (b)engel som jag icke var värd en engel.

Jag hade nu två kära minnen från Amerika. I Minneapolis hade jag nämligen af en familj vid afresan nöjet att få mottaga en byst af president Lincoln, en af de populäraste amerikanska presidenterna, hvars namn ännu lefver i kärt minne hos folket. Jag begagnar här tillfället att berätta ett par särskildt karaktäristiska historier om denne Amerikas store son. Lincoln hade som bekant varit skogsarbetare i sin ungdom. Vid några och tjugo års ålder började han studera och tog slutligen juridisk examen. Innan han blef känd, hade han att dragas med en mycket svår ekonomisk ställning. Liksom många andra advokater dref han omkring i rättslokalerna i hopp om att kunna få något mål. I Amerika skall hvarje anklagad ha en försvarsadvokat; har han ej själf råd att skaffa sig någon, skall rätten utse en åt honom.

En dag, då Lincoln som vanligt uppehöll sig i rättslokalen, stod en stackars häktad sate, anklagad för att ha stulit. Då han ingen advokat hade, blef Lincoln af domaren tillfrågad, om han ville åtaga sig försvaret af den anklagade. Lincoln mottog naturligtvis med glädje förordnandet; det var ju alltid ett par dollars att förtjäna. Domaren uppmanade Lincoln att med den anklagade gå in i ett af rättens för konsultation afsedda förmak och ge honom de bästa råd han kunde. Så skedde. Dörren stängdes efter dem, och väl inkomna sade Lincoln till den anklagade, att ett af hufvudvilkoren för att hans försvar skulle lyckas vore, att den anklagade svarade honom uppriktigt på frågan, om han vore skyldig till det brott, hvarför han stod tilltalad. »Well! Visst f--n är jag skyldig», löd svaret. »Hvilket råd ger ni mig?» Lincoln pekade på ett öppet fönster
231
i förmaket och sade kort och godt: »Ge dig i väg, det är det bästa råd, jag kan ge dig». Fången lät icke säga sig detta två gånger, utan tog raskt ett hopp ut genom fönstret och försvann. Då Lincoln ensam kom tillbaka in i rättslokalen, frågade domaren: »Hvar är fången, och hvilket råd gaf ni honom?» »Fången erkände för mig, att han var skyldig, och då gaf jag honom det bästa råd jag kunde, nämligen att ge sig i väg», svarade Lincoln, hvarvid både åhörarne, bisittarne, ja, domaren själf, ej kunde hålla tillbaka ett högljudt skratt. Men från den dagen var Lincoln en berömd man och han behöfde ej längre drifva omkring vid domstolarne, sökande kunder; han fick nu klienter i massa.

Se här en annan Lincoln-historia!

Sedan Lincoln begynte deltaga i det politiska lifvet, var hans tid mycket upptagen i klubbar, å möten och sammanträden om kvällarne. Detta förargade hans hustru, och mer än en gång lexade hon upp sin man för hans nattsöl. Slutligen fick han sträng tillsägelse att vara hemma före kl. 11 på aftonen, i motsatt fall finge han bereda sig på att bli utestängd. Den dag, då Lincoln valdes till president, kom han som vanligt hem långt efter den bestämda tiden. Frun förklarade högtidligt, att hon icke öppnade: »Gå till din klubb och dina supbröder, jag öppnar inte», var hennes ultimatum. »Men kära gumman, släpp in mig, jag har en stor nyhet att berätta dig», parlamenterade Lincoln. »Gå din väg, jag känner dig och dina knep», svarade fru L. och vände sig om mot väggen för att fortsätta den goda sömn, hennes herre och nattsölare stört för henne. »Kära du, öppna! Jag har blifvit vald till Förenta Staternas president», fortsatte Lincoln. »Åh, du min milde»! skrek fru L., i det hon slog händerna tillsammans. »I natt måste du ha fått dig en försvarlig florshufva».

Huruvida den nyvalde presidenten lyckades utveckla en så stor diplomatisk öfvertalningskonst, att hans äkta hälft öppnade, förmäler ej historien. Den är dock ganska karaktäristisk, och Lincoln har nog ej varit den ende, store namnkunnige man,
232
som nödgats uppbjuda all sin skicklighet för att blidka en vredgad, äkta hälft, när de efter klubbmötenas slut glömt sig kvar i vänners krets vid en bägare.

Af gamla kända partivänner, som jag träffade i New-York under min vistelse där och som deltogo i rörelsen här hemma, skall jag särskildt nämna: Erik Nordman, målarne Luthman och Hedlund, murare Rosén, skräddarne Bengt Andersson, J. Magni och Gustaf Sjöholm, alla gamla Stockholmare, samt snickaren H. Åkerman från Malmö. De voro alla med i rörelsen där, fastän ett par af dem på grund af de inre stridigheterna inom partiet icke nu deltaga med samma kraft och energi som förr. Må man dock hoppas, att det ej dröjer länge, förrän de åter taga nya tag. Alla bådo de mig framföra hälsningar till de gamla vännerna här hemma.

Den 12 dec. kl. 10 f. m. lämnade jag jättestaden. Jag reste med Amerikaliniens ångare New-York för att öfver Southampton och London återvända till mitt land igen. Vid afresan hade ett tiotal partivänner infunnit sig. En af dem hade med sig en kamera, hvarmed han »knäppte» af mig ett par gånger, där jag stod högt uppe vid relingen å öfre däck.

Afgångssignalen ljöd, de väldiga laudgångarne halades in, ångarens bojor lossades, stolt och imponerande gled fartyget ut ur dockan, medan från piren våra vänner viftade de sista afskedshälsningarne och önskade oss en lycklig resa öfver världshafvet. Vi svängde våra hufvudbonader till en sista afskedshälsning.

Farväl Amerika!


The above contents can be inspected in scanned images: 227, 228, 229, 230, 231, 232

Project Runeberg, Sat Dec 15 19:50:44 2012 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/palmtrip/farval.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free