- Project Runeberg -  Ögonblicksbilder från en tripp till Amerika /
Amerikanarne och sedligheten

(1901) [MARC] Author: August Palm - Tema: Americana
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
188
[Bild]

Amerikanarne och sedligheten.

I samhällen, där puritanismen starkt framträder, skall man snart finna, att fromleriet och hyckleriet har en god jordmån och att med sedligheten i sådana samhällen är det allt annat än väl bestäldt. De äro att likna vid de hvitmenade grafvar, som det talas om i bibeln, hvilka invändigt äro fylda med all slags förpestande orenlighet.

I Amerika, där puritanismen är förhärskande, florerar också fromleriet och hyckleriet. Sedligheten är ofta blott en makt för djupt moraliskt fördärf. Särskildt är detta fallet i de östra och nordvestra staterna. Endast New-York och Chicago bilda undantag samt kanhända ett par, tre af de öfriga större städerna. I de flesta är det eljes nästan ohyggligt att vistas, och en med amerikanska förhållanden och seder obekant kan mycket lätt råka ut för stora obehag. Jag vill icke härmed påstå eller ha sagdt, att amerikanarne i själfva verket skulle vara mera osedliga än andra nationer; långt därifrån. Strax man kommer till Amerika och börjar se sig om, skulle man kunna tro, att det vore det sedligaste land i världen, hvilket emellertid snart visar sig vara falskt.

Kvinnorna omhuldas på alla möjliga sätt. Detta beror antagligen på den kvinnobrist, Amerika lidit under såsom nybyggareland; i början var det ju endast männen, som drogo ut i de öde bygderna, röjde och odlade landet. Detta har medfört, att kvinnorna rent af blifvit bortskämda och pocka på företrädesrättigheter, privilegier, uppmärksamhet och skydd både i tid och otid.
189

Den man t. ex., som vågar se på en kvinna och fixera henne, kan mycket lätt bli antastad af polisen och råka illa ut för en dylik »förbrytelse». Angifves han så för att ha. följt efter henne, så kan han t. o. m. genast häktas, och något annat bevis än kvinnans påstående att hon förfördelats, behöfs inte. I en stor del städer äger polisen rätt att anhålla hvarje kvinna, som ensam visar sig ute på gatan efter ett visst klockslag på kvällen. Hvilka obehag detta ofta medför är lätt att förstå. Önskar en kvinna få sig en man och försörjare, men utsikterna därtill synas ringa, behöfver hon bara lura någon enfaldig sate med sig ut på tu man hand. Om han då ej ingår på hennes förslag att äkta henne, så kan hon anmäla den till äktenskap ovillige, beskyllande honom för att ha velat förgå sig mot hennes heder. Vips är han fast och kan få svårt nog att reda sig ur klämman. Mera än en amerikansk »miss» har på så sätt skaffat sig en ledsagare och försörjare genom lifvet. I regeln lyckas de, men ibland kan det också gå på tok, när de råka ut för någon karl, som är lika fullflätad som de själfva. Sålunda berättades mig följande roliga historia om en svensk flicka hvilken försökt på ofvannämnda sätt att skaffa sig en man: Händelsen hade nyligen passerat vid en af de grufplatser i Pennsylvania, som jag under min resa besökte. En svensk flicka, som varit i Amerika, sedan hon var barn, hade länge haft ögonen fästa på en arbetare. Han var emellertid okänslig för alla hennes försök att fånga honom. Alltnog, vid en fest i grannstaden träffades de, och hon var nog full af hin att lura offret med sig till en afsides plats; där friade hon på allvar till honom, och när han fortfarande visade sig kall för alla hennes böner, angaf hon honom hos polisen för att ha velat förföra henne. Syndaren anammades genast, men kvinnan bad honom fri mot vilkor, att han skulle gifta sig med henne. Han visade sig fortfarande omedgörlig och nu instämdes han till vederbörande domstol. Där frikändes han, emedan han kunde skaffa vittnen på, att flickstackarn varit ute efter kl. 11 ett par aftnar, hvarför hon blef ansedd som en mindre hederlig kvinna. Den
190
som förlorade mest på affären, var alltså den giftassjuka kvinnan, då hon mistade sitt rykte som ärbar kvinna, och hvad det vill säga, särskildt i ett sådant samhälle, är lätt att förstå.

I en liten stad i Massachusettes hade några dagar, innan jag kom dit för att hålla möte, en gift fransman blifvit häktad för ett »sedlighetsbrott», hvilket bestod däri, att han tillfredsställt ett naturbehof på öppen plats, då ett par damer gingo förbi. Karlen var drucken vid tillfället. Denna förseelse troddes allmänt komma att kosta syndaren några månader på »reformskolan», ett slags straffanstalt, som motsvarar vårt enkla fängelse.

Oaktadt Amerika nu är ett sådant sedlighetsland par préference, fins dock sedligheten endast på ytan, Det torde t. ex. ej finnas något land i världen, där fosterfördrifning bedrifves i så stor utsträckning och så öppet som just i Amerika och särskildt i de större städerna. Det florerar inom alla samhällsklasser, bland både gifta och ogifta, ifrån milionärsfrun ned till arbetarehustrun, ifrån den store börsm agnatens och trustägarens dotter ned till tjänstflickan. I alla större städer finnas läkare, hvilkas praktik består i att fördrifva foster, och att de äro starkt anlitade, ser man genast af den massa kvinnor, som äro deras kunder. Jag fick genom en bekant tillfälle att aflägga ett besök i mottagningsrummet hos den läkare i Boston, som är mest känd som fosterfördrifvare och alltså har den största praktiken. Rummet, som rymde minst ett 30-tal personer, var fullsatt, och så snart platser blefvo lediga, upptogos de strax af nya inträdande, allesammans kvinnor och tillhörande alla samhällsklasser. De allra förmögnaste mottagas dock på särskilda tider eller undersökas i sina hem. Vederbörande myndigheter känna mycket väl till detta geschäft, men att komma åt dessa herrar läkare är hardt när omöjligt. Händer det någon gång, att en af dem behandlad kvinna dör, låta de efterlefvande vanligen, för att undvika skandal, udda vara jämt och tiga. Sker ibland en anmälan, så är det så ytterst svårt att skaffa bevis, att fosterfördrifvarne i regeln gå fria.

Den osedlighet, som under namn af offentlig prostitution
191
naturligtvis måste frodas i en privatkapitalistisk samhällsordning, är äfven oerhördt utbredd i Amerika. Det beräknas sålunda, att Chicago har öfver 25,000 prostituerade kvinnor, hvaraf de flesta ha sina tillhåll i södra delen af Clerk Street samt vid och omkring kvarteren vid Dearborngatan. Där finnes äfven flere stora Venustempel, de s. k. »kvinnobörserna», där hundratals kvinnor äro samlade, sittande rundt i salongerna å stolar, schäslonger och soffor. De kvinnor, som komma dit, äro alla s. k. fallna, ehuru icke alla tillhöra de offentligt prostituerade.

Om sedlighetstillståndet bland societetens damer i Amerika kunna läsarne få en klar föreställning ur en berättelse, som flere af Chicagos framstående läkare i fjol afgåfvo rörande dryckenskapen och osedligheten, som, heter det, särskildt äro i starkt tilltagande bland de »fina kretsarnes damer». Orsaken till, att dessa damer förfalla till osedlighet och dryckenskap, ligger däri, att de bli nervösa och lättsinniga af att ingenting göra, fortsätta läkarne, och särskildt framhålla de, att det ej fins några »periodsupare» bland öfverklassdamerna, utan de supa jämt och hängifva sig ohejdadt åt dryckenskap och lättsinne. En läkare sade sig under de två senaste åren haft flere damer än herrar ur den högsta societeten under behandling för alkoholism. Alla läkarne öfverensstämde i, att arbetsklassens kvinnor stodo betydligt högre i fråga om sedligt lefverne än de s. k. bättre.

I sanning en sorglig, men säkerligen sann bild! Och den är nog karaktäristisk ej blott för Amerika; det är betänkliga svaghetstecken, visande huru den bestående ordningen med dess »grädda» håller på att spela bankrutt.

»Candy-Store»-affärerna, de talrika karamell- och konditoributikerna, äro ett törne i ögat på en stor del sedlighetsifrare. Det påstås nämligen, att de äro Venus-nästen. Jag skall icke uttala mig därom, då jag heller dricker ett godt glas öl än äter en finbakad tårta; det kan möjligen vara fallet, att dessa »Candystores» tjäna som skylt ungefär på samma sätt som det i Stockholm finnes cigarrbutiker, hvilka blott äro maskerade bordeller. Säkert är dock att en mycket stor del och, jag vill hoppas, den största delen
195
äro de hederliga affärer, de gifva sig ut för. Man bör äfven komma ihåg, innan man bryter stafven öfver dem, att de äro särskildt hatade af läsarekolportörerna och söndagsskollärarne, för det de få ha öppet om söndagarne. Enligt hvad många påstodo, vilja dessa salighetsjågare och predikanter ha förbud mot söndagshandeln, därför att söndagsskolbarnen, när de fått en slant med hemifrån att lägga i kolportörens sparbössa, i regeln köpa sötsaker och snask för hälften, och sålunda lura de gudsmännen på offerskärfven; därför den starka agitationen från deras sida mot dessa, åtminstone i de allra flesta fall oskyldiga affärer. Så t. ex. tvungo läsarekolportörerna i staden Superior i Wisconsin borgmästaren F. S. Parker, för att läsarne vid valet åter skulle rösta på honom, att utfärda följande drastiska order kort före valet: »Ni bjudas och befallas härmed att stänga alla osedliga hus, spelhus, lotteriautomater (Slotmachines) och andra speluppfinningar och att stänga alla krogar, som försöka att hålla öppet under sådana timmar, hvllka äro förbjudna enligt stadsfullmäktiges i Superior beslut och enligt staten Wisconsins lagar.

Denna order afser »candy-store» och liknande affärer, som drifvas på söndagarne såväl som andra dagar.»

Duluth i Minnesota är, såsom jag förut nämnt, skildt endast genom ett smalt sund från Superior. Det var en torsdag ofvannämnda order blef utfärdad. Borgmästaren i Duluth skyndade sig att till polisen utfärda en liknande order för Duiluth för att trygga sitt val och ej visa sig sämre ån kollegan i grannstaden. Första söndag, påbudet skulle tillämpas i Duluth, träffade jag en bekant, som bad mig gå med in på en saloon och dricka en bägare. »Vet du ej, att det är stängdt»? sade jag. »Bah», svarade han, vi gå in bakvägen, och inom fjorton dagar, eller så snart valet är undanstökadt, gå vi in från gatan igen.» Vi trädde in, fullt hus var där, och med två af ordningens upprätthållare, som voro före oss därinne, togo vi ett par glas tillsammans. »Vi ha bara fått befallning att se efter, att ingångarne från gatan icke äro öppna», sade de ursäktande. »Nå, äro
196
Candy-stores sådana osedlighetsnästen, som det påstås af läsarekolportörerna»? frågade jag poliserna, af hvilka den ene var svensk. »Huru stor osedlighet, som kan bedrifvas där, vet jag ej», svarade min landsman och fortsatte: »Men där förekomma åtminstone ej så ofta osedlighetsskandaler som i läsareförsamlingarne. För öfrigt komma hyckleri, osedlighet och däraf följande olyckor att existera här i landet, tills den siste kolportören är lynchad i sina egna tarmar; förr blir aldrig Amerika lyckligt.» » Skål», sade jag; »måtte Amerika då snart bli lyckligt, ty detta idoga folk, som består af gamla världens bästa söner och döttrar, förtjänar det.»

Från en god vän, som flera år vistats i Amerike, har jag haft nöjet mottaga följande, som förträffligt kompletterar de iakttagelser, jag gjorde af såväl sedlighetsförhållanden, som äfven familjen och äktenskapet i den stora kapitalistrepubliken. Jag tror helt visst, att det skall intressera mina läsare.


The above contents can be inspected in scanned images: 188, 189, 190, 191, 195, 196

Project Runeberg, Sat Dec 15 19:50:44 2012 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/palmtrip/sedlighe.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free