Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Anmälningar och granskningar - A. E. Widholm, Fransk språklära (H. v. Feilitzen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. E. Widholm. Fransk språklära.
237
uppfattning, ehuru vi medgifva, att det erbjuder svårighet att
uppfatta konditionalis hufvudsakligen som ett futurum i
förhållande till ett præteritum. Sid. 99: Den franska reflexivformen
motsvaras i svenskan utom af de af förf. nämda formerna också
understundom, som bekant, af uttryck med "man" som subjekt. —
Är det riktigt att i franskan uppfatta infinitiven såsom till sin
bildning en härledning af verbet? Sid. 106. Partir och rester
borde förts under d) då de böjas med ètre eller avoir allt efter
olika betydelser. Demeurer böjes med avoir också i betydelsen:
uppehålla sig vid något.
Sid. 124—125. Vid framställningen af de oregelbundna
verbernas ombildning torde det numera vara oriktigt att se
dessa verbs former uteslutande från det moderna språkets
synpunkt, då de endast kunnat förklaras genom sina
historiska förutsättningar. Förf. talar om egentliga stammar och
bistammar på samma gång, t. ex. hos äller, faire och savoir,
något som blir så mycket mer vilseledande, då förf. icke ens i
en anmärkning antyder skälet till de olika formerna. I ett
nyligen utkommet arbete Die Lehre vom französischen Verb auf
Grundlage der historisehen Grammatik af D:r H. Breyman finner
man samma vilseledande uppfattning, oaktadt i detta arbete den
historiska synpunkten just framhålles. Själf tyckes förf. till den
lärobok vi anmäla hafva insett det haltande i denna framställning och har
därför tillagt en paragraf om "stamformernas förhållande till
huf-vudstammen", däri de olika formernas förhållande till hvarandra
skulle belysas genom vissa fonetiska regler. Beklagligtvis har
förf. här följt Fuchs * längesedan öfvergifna och i högsta grad
oriktiga teorier om om-ljud af den ursprungliga stammens vokal.
Om-ljud har knappast existerat i franskan, åtminstone aldrig i
den mening förf. efter Fuchs tagit ordet. Att tenir heter je
tiens, att recevoir heter je recois i presens etc. beror endast
och uteslutande på deras olika grundformer i vulgärlatinet och
dessa formers historiska utveckling.
Vi skola icke uppehålla oss vid att i enskildhet granska
de närmast följande sidorna, som till följd af denna föråldrade
teoris användning erbjuda en stor mängd fel, då vi sedan i alla
fall nödgas återkomma till förf:s framställning af de ljudlagar,
* Förf. angifver, "att han utgår från den af Burguy uppstälda
teorien, sådan den blifvit modifierad af Gaston Paris." Burguy har
endast upptagit Fuchs teori, sådan den 1840 framstäldes i hans nu alldeles
föråldrade arbete: Uber die sogenannten unregelmässigen Zeitwörter in
den romanischen Sprachen. Hvar förf. i något af alla Gaston Paris
utmärkta arbeten har funnit denna teori modifierad, skulle synnerligen
ia-tressera oss att veta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
