Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Anmälningar och granskningar - A. E. Widholm, Fransk språklära (H. v. Feilitzen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. E. Widholm. Fransk språklära.
243
anföra large (bildadt genom analogi med femininum) såsom
exempel på tillagdt e på grund af hopandet af flera konsonanter i
slutet af ordet (sid. 177) o. s. v. Yi skulle kunna fortsätta
ännu längre, och skulle vi söka uppvisa allt hvad som från
vetenskapens nuvarande ståndpunkt är oriktigt i sidorna 171—180
skulle vi nödgas anmärka hvar annan rad. Afledningsläran är
mera tillfredsställande; det är också den del i det af förf. följda
Diez arbete, som är minst föråldrad.
Det kan i allmänhet vara fråga om, huruvida man inom
skolan bör i detalj hänvisa lärjungen till det etymologiska
förhållandet mellan latinet och franskan. Att man i Frankrike i
skolan infört fransk språkhistoria är naturligtvis fullkomligt
berättigadt, och Brachet har därvid inlagt stora förtjänster. Man
har också försökt experimentet i Tyskland, och i flera
tidskrifter har den nytta blifvit framhållen, som lärjungen skulle hafva
af att känna det förhållande, i hvilket de franska orden stå till
de latinska. Men om också hvarje duglig lärare måste känna
det språks historia, i hvilket han undervisar, måste ega verkliga
vetenskapliga insigter i sitt ämne och följa med vetenskapens
utveckling, för att ständigt kunna tillämpa dess nyvunna
resultat, så torde det dock vara mindre lämpligt åtminstone för
närvarande att på skolans stadium söka inlåta sig på franskans
etymologiska förhållande till latinet *. För att däruti få annat än
mer eller mindre humbugsmässiga notiser skulle man vara
tvungen att icke blott göra lärjungen bekant med språkutvecklingens
lagar öfver hufvud utan också med en mängd vulgärlatinska
former, hvilket på skolans stadium skulle betänkligt kunna skada
fastheten i hans insigter i det klassiska latinet. En
jämförelse mellan den latinska och franska syntaxen är däremot
ofta särdeles upplysande. Ännu mera upplysande torde
kanske va,ra, att inom syntaxen språkhistorien blefve
framhållen, att de syntaktiska reglernas historiska utveckling blefve
närmare belyst. Förf. till det arbete vi här anmält, tyckes själf
känt detta behof och har på flera ställen instrött riktiga notiser
om äldre syntaktiska förhållanden. Vi hoppas, att om en ny
upplaga skall befinnas nödvändig, förf. på samma gång han
fullständigt omarbetar den föråldrade delen af ordbildningsläran,
också utbildar syntaxen i den riktning vi ofvan angifvit. Genom
särskildt Chassangs ofvan citerade grammatik är detta arbete
ganska underlättad!
Vår granskning är slutad. Vi hafva icke uppehållit oss
vid tryckfel såsom t. ex. att sid. 287, 2 raden nerifrån står se
* Förf. har också i företalet sagt, att ordbildningsläran "icke är
afsedd för direkt behandling i skolan’".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
