Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243 Skolan och bibelkritiken.
aldrig skulle våga komma fram för läraren med sina
tvifvel och frågor och finna en hjelp — aldrig våga det,
emedan tvifvel dömes såsom synd.
Nu säger någon: »Du gör dig alltför höga tankar
om vår skolungdom. De tänka, grubbla, kritisera och
tvifla sannerligen icke så mycket som du tror». Det är
möjligt Men jag tror i hvarje fall, att de äro mindre
likgiltiga i religiösa, »filosofiska» och andra »stora» frågor,
än lärarne kanske äro benägna att antaga. De
»humana» intressena i allmänhet äro kanske rent af i regeln
vaknare hos lärjungarna än hos läraren — läraren, som
blifvit blaserad och nu ingenting bryr sig om, som ej
är »praktiskt», erinrar sig kanske, att han var ej så
likgiltig i sin ungdom. — I hvarje fall: hänvisningen till
skolungdomens tanklöshet är illa väld — man skall
åtminstone icke vara så rädd om tanklösheten där den
finns, att man kallar den »barnatro» eller något dylikt
Bäst vore nö£, om man kunde lämna ungdomen
något vapen i händerna mot kritiken, där den är farlig;
om man kunde något litet vänja den att öfva, eller
åtminstone ge den några förutsättningar för att
framdeles kunna öfva »positiv kritik». Ty kritik måste med
kritik mötas och besegras: negativ kritik med positiv;
skeptisk kritik med troende kritik.
Men för att kunna så göra, behöfs hos läraren
mer än kunskap och skicklighet. Det behöfves tro, ja
såsom första grundsats skulle jag vilja uttala den satsen:
ju mer verklig, personlig, religiös tro läraren har, dess
mer skall han bli skicklig att kunna hjälpa sina
lärjungar till klarhet med afseende på den strid, hvari de
komma att stå, då deras kritik vaknar. Detta, att
personlig tro är det första kompetensvillkoret för att kunna
något uträtta i denna sak, kan ej för ofta framhållas.
Att undervisa i »trons kunskap» utan tro är i grunden
alldeles detsamma, som att undervisa i niusik utan »öra»..
Svårigheten att kunna konstatera kompetensen, när man
sätter till kristendomslärare, får ej afskräcka från att
uppställa det enda rationella första kompentensvillkoret
Man kan icke konstatera tron vid undervisningsprofvet,
som man kan konstatera musiksinnet. Därför är det
ej heller meningen, att det nämnda »villkoret» skall främst
framhållas för de tillsättande myndigheterna — det är
främst »kandidaterna», som borde behjärta det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
