Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
Li 11 eraturanmälan.
-att lärjungarne erhölle en fullt tillräcklig inblick i vår vittra
litteratur fram till 1830.
Men det är icke blott mot urvalet, man känner sig frestad
att göra invändningar. Detsamma gäller ock om uppställningen
eller ordningen författarne emellan.
I allmänhet bör man väl se till, att dessa uppställas i den
ordning, i hvilken de böra behandlas vid litteraturläsningen. Men
så synes utg. ej alltid ha gjort.
Redan på katolska tiden blir man öfverraskad af att få
legenden om de sju sofvarne sist, då den rätteligen torde
hänföras under den religiösa litteraturen, hvilken den mycket väl
kan inleda, då man därigenom erhåller en präktig illustration på
den andliga spis, hvaraf den fantasirika Birgittas ande till stor
del hämtade näring.
Vid storhetstiden har utg. följt Warburgs lärobok med det
egendomliga undantaget, att de lefnadsfriske sångarbröderna
Runius och Holmström skilts från hvarandra genom den
patetiske Dahlstjerna.
Framställningen af den tidens olika strömningar synes mig
dock vinna i åskådlighet, om man efter en inledande allmän
kulturöfverblick börjar med den ursvenska uppfattningens
storslagne representant Olof Rudbeck, sedan öfvergår till
senrenässansens och barockens främste målsmän här i landet, Georg
Stjernhjelm och Gunno Dahlstjerna, för att få göra slutet med
våra lyriska skalder, hvarvid man efter att ha tecknat Lars
Wivallius, Samuel Columbus, Lasse Lucidor, Johan Runius och
Israel Holmström afhandlar de statskyrkliga psalmdiktarne
Ha-quin Spegel, Jakob Arrhenius och Jesper Svedberg samt sist
den af pietismen påverkade Jakob Frese.
Däremot har utg., utan att jag kan uppdaga anledningen,
omändrat den mycket öfversiktliga gången i Warburgs lärobok
för den gustavianska perioden.
Ingen lärare börjar väl förståndsriktningens män med
Oxenstjerna. Och efter skildringen af Kellgren, Leopold, Oxenstjerna,
Adlerbeth bereder man gärna plats åt Anna Maria Lenngren.
Hon är dock »blod af deras blod».
Allra minst skildrar man Thorild efter Lidner, Franzén och
Valerius. Ty rangen af känsloriktningens främste man häfdar
utan gensägelse den snillrike Thorild, och Lidner är endast det
opoetiska uttrycket af denna riktnings teorier.
Franzén, Valerius och — hvarför icke? — Wallin måste
nöja sig med den sista platsen såsom »yngre gustavianer».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
