Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genmäle.
545
stilar skilja mellan exempel, tillhörande de olika kategorierna,
snart nog skulle visa sig omöjligt att genomföra. Att särskilja
det som faller inom det vårdade talspråket från det som tillhör
det rent familjära språkbruket är väl i regeln lättare; men
språklärorna upptaga ej så mycket — och som oss synes på goda
grunder — af språkmateriel ur den sistnämnda kategorien. När
sådant i vår lärobok skett, ha vi också sökt att uttryckligen
framhålla den familjära karakteren af vändningen i fråga.
Af hvad ofvan sagts följer emellertid icke, att det icke
kunde vara lämpligt att, när ett exempel uppenbarligen tillhör
endast det litterära språkbruket, i läroboken antyda detta
förhållande. Herr R. har också fullkomligt rätt i sin fordran, att
sådant »bör upptagas endast i den mån, som det kan anses
nödvändigt för ett riktigt begripande af de på skolstadiet
förekommande texterna.» Vi erkänna, att, som vår grammatik nu
föreligger, ett och annat exempel fått kvarstå från »gamla Olde»,
hvilket, numera något antikveradt, vi säkerligen icke under andra
förhållanden skulle ha satt dit. Dit hör t. ex. det af herr R.
klandrade »fabhorre qu’on fasse souffrir les animaux».
Vi vilja icke upptaga tidskriftens utrymme med hvad vi i
åtskilliga detaljer kunde ha att anföra emot herr R:s
anmärkningar till grammatikens n:is 264— 272; det skulle i de flesta
fall vara ett ingående i petitesser. Det mesta af hans kritik
torde här äga sitt berättigande.
Svårare blir det oss att utan genstörighet underkasta oss
den utförliga — och flerestädes särdeles intressanta — kritiken
af styckena 84—94 i öfversättningsöfningarna. Härvidlag har
nämligen den ärade kritikern alldeles förbisett hvad vi dock i
förordet till »nyckeln» uttryckligen framhållit: att den »meddelar
inga andra uttryck och vändningar än sådana, som lärjungarne
kunna förväntas komma att använda och som af dem kunna
utan svårighet fattas; den gör därför icke anspråk på att i alla
möjliga fall gifva den elegantaste franska motsvarigheten till de
svenska uttrycken». Då det nu här gällde att sätta ihop
stycken, som skulle exemplifiera konjunktivens bruk och former, är
det väl helt naturligt och berättigadt, att vi icke fattat vår
uppgift så, att vi här också — eller, som herr R. stundom vill,
endast — skulle gifva kuranta vändningar med indikativiska
2&6-satser (och då med användning af helt andra verb i
hufvud-satsen än de, som närmast motsvara den svenska textens) eller
med infinitiv-konstruktioner, äfven om dylika skulle falla sig
naturligast och bäst. För att taga ett par exempel ur högen
bland dem, hvarmed herr R sålunda fyller hela sidor: då vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
