Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FRANSKA SPRÅKREFORMEN.
221
omnämna den nn medgifna toleransen (jfr Gullberg—
Edströms Skolgrammatik, n:r 239, anm. 6).
7. Böjningen af part. passé. Efter att hafva gifvit en
sammanträngd historisk exposé af förhållandena under
språkets äldre perioder sluter sig förf. till dem, som icke
finna de nu gällande reglerna berättigade »ni au point
de vue de l’histoire et de la tendance generale de la
langue, ni mëme à celui de la logique» och som därför
med liflig glädje skulle hälsa den här föreslagna
reformens antagande. Mot Rodhes medlingsförslag — att
bibehålla böjningen i sådana fall, där det icke blott gäller
ortografien, och alltså fortfarande skrifva t. ex. la peine
que jai prise — protesterar d:r A., och detta väl med
rätta; en sådan utväg skulle nog endast förvärra saken.
I öfrigt beklagar förf., att icke de ortografiska
reformerna utsträckts längre och till viktigare saker än
bindestrecket och pluralbildningen af sammansatta
substantiv, men slutar med att gifva uttryck åt’ åsikten, att
det nog i längden bäst skulle tjäna alla parters intressen,
om arrëtén af 31/7 1900 finge laga kraft utan någon
som helst inskränkning.
Utan tvifvel har hon haft rätt i detta. Emellertid
hafva, som bekant, hennes och andras förhoppningar i
detta hänseende gått i kvaf. I afseende på den afgjordt
viktigaste af de tillämnade reformerna, oböjligheten af
participe passé = svenskt supinum, har M. Leygues sett
sig tvungen att slå till reträtt inför akademiens
konservatism. Att beklaga är väl också från undervisningens
synpunkt, att det försiktiga, oupphörligt återkommande »ön
tolérera» — förtydligadt genom den uttryckliga
förklaringen, att här icke alis är meningen införa några nya regler i
språklärorna — i de flesta fall snarare skapat ett tillstånd
af grammatikalisk anarki, så att man nog kan hafva skäl
att sätta i fråga, huruvida icke den nya stadgan i det
hela, med dessa principer för dess tillämpande, mera
innebär ett försvårande än ett underlättande af den franska
språkundervisningen.
Ministerns och de öfriga reformvännernas mening
är, såsom jag redan framhållit, tydligtvis den, att,
därigenom att de medgifna förenklingarna nu tolereras i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
