Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - J. F. Nordwall. Biologiens värde som läroämne i skolan och gymnasiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIOLOGIENS VÄRDE SOM LÄROÄMNE I SKOLAN OCH GYMNASIET ,197
till sin rätt vid undervisningen ? Svaret ligger redan i Huxleys
nyss anförda råd och kan även uttryckas så: genom
användning av den riktiga metoden, som icke är någon annan än
vetenskapens egen metod, d. v. s. att utreda en fråga
genom självständiga, direkta iakttagelser, undersökningar och
experiment, genom noggrant konstaterande av resultaten och
genom att av dessa draga slutsatser. Andra metoder —
bok-och bildstudier samt lärarens demonstrationer i stället för
lärjungens egenhändiga undersökningar av verkligheten — äro
blott surrogat, som mer eller mindre förfela målet, mer eller
mindre försvaga intresset, mer eller mindre förringa
undervisningens både reellt och formellt bildande kraft.
Naturen skall studeras direkt, utan mellanhänder.
Lärjungen skall ställas »ansikte mot ansikte med naturen, med
dess problem, som om han vore den förste upptäckaren».
Kunskapen skall i möjligaste grad vara förstahandskunskap, den
skall ha »en fast grund i erfarenheten» (undervisningsplanen
för realskolan). Arbetet bör utföras i möjligaste mån
självständigt: de undersökningar, som lärjungen på egen hand kan
verkställa, de experiment, som han själv kan utföra, dessa
skola ock överlåtas åt honom själv. Ansvaret för kunskapens
tillägnande skall mera läggas på lärjungen än på läraren.
Praktiska arbeten skola utgöra biologiundervisningens
ryggrad, det fasta stödet för de bokliga studierna och för
lektionerna: arbeten i fria naturen, i hemmets studiekammare,
i skolans laboratorium. Gammal hävd har hos oss
frilufts-arbetet, naturaliesamlandet, och av detta framför allt den
obligatoriska växtinsamlingen, vilken för visso alltjämt bör
intaga en hedersplats inom skolbotaniken. I vår tid, dä det
så mycket talas om »arbetsundervisning», om »att lära genom
att göra», har man dock nästan förglömt, att skolans
botanikundervisning i och genom lärjungarnas traditionella
her-bariearbeten redan länge tillämpat en sådan metod. Här äga
vi sedan lång tid tillbaka ett förträffligt medel för
självverksamhet och produktivitet. Visst har detta medel stundom
missbrukats och förfelat sitt mål — vi tänka härvid särskilt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
