Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - F. G. Ljungkvist. Om några nödvändiga förändringar i vår logikundervisnings lärostoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
F. G. LJUNGKVIST
det vilja vi framhålla, att alla subsumtionsomdömen äro
iden-titetsomdöme?i. Säger jag »alla trianglar äro figurer», så menar
jag, att varenda triangel är identisk med en figur, eller
m. a. o. att omfånget för begreppet triangel är identiskt med
åtminstone en del av omfånget för begreppet figur; säger jag
»några figurer äro icke trianglar», så menar jag, att
åtminstone en del av begreppet figurs omfång icke är identisk med
någon enda del av begreppet triangels omfång, d. v. s. är
utesluten därifrån; de båda leden äro icke, som BS och SK
säga, begrepp utan begreppsomfång eller delar av sådana.
Vi ha nu fått rätta basen för framställningen av den
kategoriska slutledningen och övergå till denna. Två
huvudfall kunna särskiljas, ett enklare och ett mera sammansatt.
Vi kalla dem slutledning utan och slutledning med
reducering.
a. I en slutledning utan reducering måste premisserna
uppfylla följande två fordringar. 1:0: ena premissen skall
vara ett affirmativt identitetsomdöme; vi kalla den undersatsen;
den andra premissen, översatsen, kan vara vad för slags
kategoriskt omdöme som helst. 2:0: ett av undersatsens led skall
på ett eller annat sätt förekomma i översatsen; detta led
kalla vi medeltermen. — Ur premisser av sådant slag erhålles
den logiskt riktiga slutsatsen enligt en princip, som utgör
direkt tillämpning av principium identitatis och lyder så: »Om
två tankeföremäl äro identiska, så måste allt, som gäller om
det ena, även gälla om det andra och allt, som icke gäller
om det ena, icke heller gälla om det andra, vadan de kunna
sättas i stället för varandra.» Den spelar samma roll vid den
kategoriska slutledningen som det bekanta dictum de omniet
de nullo vid subsumtionsslutledningen ; vi kunna kalla den
dictum de eodem; därav är dictum de omni et de nullo blott
en användning. — Då nu undersatsen sätter två led identiska,
och det ena, medeltermen, förekommer i översatsen, så skall
det andra ledet kunna med logisk rätt insättas i översatsen
på medeltermens plats. Den så ändrade översatsen är i vissa
fall omedelbart detsamma som den logiskt riktiga slutsatsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
