Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - F. G. Ljungkvist. Om några nödvändiga förändringar i vår logikundervisnings lärostoff - Anmälningar och recensioner - E. Edström. J. J. Rousseau, Emil eller om uppfostran av C. A. Fahlstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
logikundervisningens lärostoff
207
tänker ock på en annan sak. Den kategoriska slutledningen
är med det gamla framställningssättet en stötesten för
logikläraren; går han ordentligt igenom den med figurer och modi,
lägger den beslag på allt för mycket av den knappa tiden;
tar han den åter summariskt, få lärjungarna en så svävande
och flyktig idé om den, att den är utan värde. Annorlunda
blir det med den nya teorien. Den är så enkel och
lättfattlig, att den är genomgången på en enda lektion; givetvis
får man då ej ge sig in på specifikationer, men det behöves
ej heller; nog är att demonstrera den på några exempel, som
ovan. Agnar man sedan en lektion åt övningsexempel av
olika slag, vilka av lärjungarna lösas enligt de givna
reglerna, så lära de sig nödtorftigt att använda teorien, och all
rättfärdighet är uppfylld. Den tidsvinst, som sålunda göres
utan uppoffring av insikten, är av stort värde, ty den
kommer vetenskapsläran till godo.
(Forts.)
Anmälningar och recensioner.
Jean-Jacques Rousseau. Emil eller om uppfostran. Svensk
översättning av C. A. Fahlstedt. Uppsala, A.-B. Akademiska
bokhandeln 1912; band T, II à 4 kr., häftade.
För 150 år sedan brändes Rousseau’s »Émile» och »Contrat
social» i Paris av bödelns hand. Då skrev deras författare till
Paris’ ärkebiskop — på vars föranstaltande detta skett — dessa
stolta och om hög självkänsla vittnande ord: »Jag tvekar icke
att uttala, att, om det i Europa funnes en enda upplyst regering,
en regering med verkligt sunda och samhällsnyttiga vyer, så
skulle den ha ägnat Êmile’s författare offentliga ärebetygelser, ja,
upprest stöder åt honom».
Tiderna förändras, och Jean-Jacques* skugga bör vid detta
laget känna sig tillfredsställd. Hans stoft vilar sedan länge i
Panthéon, och sistlidet år, då man i Frankrike och överallt i
den bildade världen begick tvåhundraårsminnet av hans födelse,
sjöngs hans lov av stora och små röster i alla tonarter; varje
liten vrå i Frankrike och Schweiz, där han tillbragt någon bråk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
