Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Ingvar Olsson. De klassiska studierna och ett treårigt gymnasium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49°
ingvar olsson
Latinet skulle dessutom lida en högst kännbar förlust
genom en annan omständighet. Det skulle blott förekomma
på en linje parallell med många andra jämlika. Denna linje
skulle väljas af prästämnen, hvilka vid de flesta läroverk
äro allt för få för att kunna uppbära linjen.
Med en sådan ställning kan latinet aldrig låta sig nöja.
Därtill har det allt för stor allmänkulturell betydelse. Både
för den humanistiska universitetsbildningen och den högre
borgerliga bildningen ingår det som en nödvändig
grundläggande faktor, såvida man vill mäta denna bildning med
kontinentalt och internationellt mått. Vi böra icke alltjämt
snegla efter våra skandinaviska grannars förhållanden utan
äfven taga hänsyn till ställningen i kulturens centrala nejder.
Ha de oss närgränsande småstaterna icke råd att upprätthålla
den internationella bildningsnivån, så är det ingenting att
skryta med, och Sverige behöfver ej följa exemplet. »Latinet
för språken» (låtom oss säga för humaniora), »matematiken
för realämnen ge i dag liksom under gångna århundraden
en logisk och systematisk stomme, hvilken inga moderna
metoder kunna fullt ersätta».1 Latinets universella uppgift
är en helt annan än den att blott utgöra ett proseminarium
för blifvande präster.
En af de frölénska linjerna benämnes den
»nyspråkliga-historiska». Historia skulle där pä de tre åren ha 14 och de
moderna språken 35 lektionst:r pr vecka. Det kan ju tänkas,
att en sålunda förberedd lärjunge vid afgången känner sig
ha håg och fallenhet att vid universitet försätta studiet af
dessa ämnen, på hvilka han offrat så mycken tid. Det första,
han då har att göra, är att använda ett år till komplettering
af latinet. Trefligt! Han måste känna latin för att kunna
läsa historiska källskrifter. Hvad de lefvande språken angår,
dekreterade den liberala universitetsexamenskommittén
härom året, att ingen universitetslärare fick fordra latinkunskap
för betyget godkänd. Besagde lärare ha naturligtvis måst
rätta sig efter maktbudet. Men för hvarje öfverbetyg fordras
1 Detta läses i Det nya Sverige, 51te häftet, sid. 290 för âr 1Q13/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
