Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Josua Mjöberg. Frågeförhörets begränsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
136 josua mj öberg
kroppslig idrott. Ges uppgiften med vissa hänsyn till hans
begåvning och håg, skall han visa sig mer intresserad därav
än av vilken frågeserie som helst.
Hos alla människor slumrar ett behov att bruka ordet,
talet, som det naturliga och levande uttrycket för tankens
verksamhet. Där råder en innerlig växelverkan mellan tanke
och ord, så att icke blott tanken föder orden, utan orden i sin
tur egga ingivelsen och föda tankar. Detta gäller icke blott
om ordkonstnären utan också om den störste stympare, som
sökt uttala sammanhängande satser. Och det gäller i högsta
grad om barnet och den unge, vars andliga växt i regel kan
mätas efter hans växande välde över sitt språk, sitt
modersmål. Redan den kraftanspänning, som följer med att tala
högt är andligt livande. Vi skola icke förmena de lärjungar,
som ha fått ordets konst i faddergåva, att under lektionerna
öva denna konst, till kamraternas och deras egen fromma.
Undervisningen har här i Norden för något århundrade sen
funnit en källa till föryngring och förnyelse i det levande
ord, som var Grundtvigs lösen, när han började sin väldiga
folkuppfostrargärning. Han tänkte på det levande ordet i
lärarens mun och dess uppbyggande och förlösande makt.
I lärjungens mun kan det levande ordet aldrig få samma
betydelse som i lärarens, men vår undervisning kan gå en
föryngring till mötes, om vi kunna bereda utrymme och
betydelse åt lärjungens levande tal. Det är nu i många, av
våra skolor en nära nog okänd makt.
I denna sistnämnda brist ligger en — kanske mycket
väsentlig — orsak till ett lyte hos vår nation. Hur stor del
av de bildade i vårt land har förmåga att i sammanhängande
tal lägga fram en tankegång, en bevisföring eller blott en
anspråkslös reflexion? Eller blott att i en liten krets fullfölja
ett meningsutbyte kring ett bestämt ämne? Det finns bland
oss många intellektuellt högt stående personer, som icke ens
kunna hålla samman en anekdots led så fast, att de kunna
återge den utan att hoppa över eller gripa tillbaka för att
bättra på vad de nyss sagt. Modersmålsläraren kämpar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
