Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Väl jag minnes den stund, då jag vigdes en kämpe åt korset,
Vigdes att bära ditt ord till mörkrets och sorgernas boning,
Då de signande händer mitt darrande hufvud berörde
Och välsignelsens ord, som en susning öronen fyllde,
Eller som aftonens fläckt i vårens hviskande lunder.
Då var jag yngling ännu och brann af lågande ifver,
Att på en töcknig jord, bland lifvets vexlande strider,
Högt öfver kämpande lidelsers svall få segrande höja
Korsets vigda banér, den hvita, himmelska fanan
Och i min famn, till mitt hjerta hvar irrande broder få sluta,
Peka mot himmelens blå, mot ljuset och solen och säga:
Broder, du irrar, din stig från fadershemmet dig leder
Fjerran i glupande fremlingars våld, som vakta på rofvet.
Lyft ditt öga mot skyn; ofvan solen och rummet och tiden
Ligger det saliga hem, hvars namn är friden och ljuset.
Styrande verldarnes lopp och menskornas vexlande öden,
Omkringsvallad af Cherubims chor i evärdliga sånger,
Bor den Evige der och menniskors Fader han kallas,
Bor ock Sonen, vår bror, som döden lidit, för vår skull,
Se, jag bringar dig här hans hälsning, tecknet är korset,
Kärlekens underpant, o känn den, känn den och följ mig,
Mig det budskap han sändt, att på torg och på gator och gränder
Samla gästerna hop och taga dem med mig på vägen
Upp till den Vän, som vid tidernas slut och verldarnes ände
Firar sitt eviga bröllop med allförsonade själar,
Som från Honom gått ut och med Honom återförenats.
Följ mig ock du; (väl vägen är trång, men uppåt han sluttar)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
