Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Percival får sin första risbastu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annars kan det komma att sluta med en
upplyftning som skolmästaren brukar säga.
– Hör på det där lilla kräket bara! sade
mormor, i det hon upplyfte sina händer; jag får väl se
dig hänga i galgen, innan jag dör, du otacksamma
barn.
– Jag är inte otacksam, svarade jag, i det jag
kastade mina armar kring Millys hals och kysste
henne hjärtligt; jag kan nog hålla av dem, som
hålla av mig.
– Du håller då inte av mig? sade min mor
förebrående.
I går höll jag av mamma, men inte nu; men nu
får jag lov att gå. Är min korg färdig tant? Pappa
behöver inte följa mig till skolan; jag hittar dit
själv och då jag inte vill gå dit längre, så går jag
inte heller; kom ihåg det mamma. Därmed tog
jag min korg och lämnade rummet. Sedan jag gått
blev det en lång rådplägning, efter vad jag
sedermera fick veta. Då tant Milly omtalade för min mor
mr O’Gallaghers beteende ville hon genast taga mig
ur skolan; men min mormor påstod att det icke
fanns ett ord sanning i allt, vad jag sagt, och
hotade med att lämna Chatham och taga tant Milly
med sig, om jag ej finge bliva kvar i just den
samma skolan. Som min mor icke kunde vara min
tant förutan, blev följden den, att mormor behöll
fältet för den dagen.
Jag anlände i god tid och satte mig bredvid
skolmästaren. Jag föredrog denna plats, ty efter ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
