Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Percivals smörgåsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Och jag är färdig att ta emot en bastonad,
så snart smörgåsarna väl äro i magen på honom,
inföll jag skrattande; jag bryr mig inte ett tecken
därom.
Kapten Bridgeman återvände snart med fyratio
gram calomel, som han lämnade till tant Milly.
– Detta är det mesta vi våga giva den starkaste
karl; vi få se vad verkan det har på honom, och
blir det inte folk härav, så har jag god lust att
gå upp i skolan och själv sätta skräck i honom.
– Åh, vad det beträffar, svarade tant Milly,
är jag säker om, att då min syster får höra, huru
allt hänger ihop, och hon icke kan taga Percival ur
skolan, nog befaller sin man att gå dit och ruska
om skolmästarn.
– Ingen dålig idé, miss Amalia; vi skola senare
pröva den metoden om intet annat hjälper; i alla
fall få vi väl se, vem som kommer att rå till slut.
– Mormor har sagt honom, att han bör hålla
mig strängt, sade jag; det är mycket säkert, efter
vad han själv yttrade; men lika gott, hon skall få
ångra det hon med.
– Du får inte göra mormor något illa, Percival,
sade tant Milly mycket allvarsamt; jag vill icke höra
talas om något sådant.
Följande dag begav jag mig av, fullt övertygad
om, att jag skulle få mig ett kok stryk innan
aftonen; men det oaktat var jag så glad, söm om jag
varit på väg till en marknad.
Förmiddagen gick, som vanligt; jag läste upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
