Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Percivals smörgåsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
började nu åter mina studier, kunde mina läxor
fullkomligt, men var alltid beredd på att få stryk.
Jag blev likväl angenämt tagen ur min villfarelse.
Varken jag eller någon av de andra gossarna blev
straffad.
Jag erfor sedermera, att orsaken var den, att
han, fastän nöden tvingade honom att åter öppna
sin skola, så snart som möjligt, likväl var ännu allt
för svag att stå ut med ansträngningen av sitt
favoritnöje.
Då middagstiden kom och pojkarna fingo lov,
dröjde jag tåligt, för att se, vad han nu skulle göra
med min matkorg, som stod bredvid honom.
– Tag din korg, junker Keene, och ät din
middag, sade han, i det han gick ut ifrån skolan till
sina egna rum. Jag kunde ej låta bli att fråga:
– Vill ni inte ha smörgås, sir?
Han vände sig därvid om och gav mig en så
genomträngande, hatfull blick, att jag tydligt såg, att
han visste vem han hade att tacka för sitt senaste
svåra illamående.
Från och med denna dag befattade sig mr
O’Gallagher aldrig med innehållet av min korg, och jag
rådde själv helt och hållet över min middag. Den
stöt, hans hälsa fått, var emellertid så svår, att han
under tre till fyra månader måste så gott som kräla
sig till skolrummet, och jag började verkligen frukta,
att saken skulle sluta allvarsammare, än ämnat var;
men småningom återfick han sina krafter, och i
samma mån sin förra stränghet. Men jag gjorde stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
