Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Percivals smörgåsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förgiftad. Gud vare min syndiga själ nådig! O!
O! O! Ack! Ack! Ack! Ack! Nåd! Nåd! O! helige
S:t Patrick! det är slut med mig.
I sin vånda ropade den arme stackaren
oupphörligen: mördare, mördare! och det så högt att
grannarna slutligen kommo in och frågade vad som var
å färde.
Då grannarna sågo, hur sjuk han var, ledde de
honom ut ur skolrummet till hans eget rum; en
gick efter läkaren, medan de övriga sade till
gossarna, att de kunde gå hem allesammans – en
tillsägelse, som de icke voro sena att åtlyda. Det är
överflödigt nämna, att jag skyndade mig, allt vad
jag kunde, att meddela tant Milly och kapten
Bridgeman det lyckliga resultatet av vårt puts. Läkaren,
som blivit inkallad, gav mr O’Gallagher något
kraftigt medel, som hjälpte honom att bli av med
calomeln, ehuru han naturligtvis var okunnig om, huru
han fått den i sig. Den dosis, skolmästaren fått,
var likväl så ansenlig, och av så långvarig verkan,
att mr O’Gallagher icke kunde lämna sitt rum på
tre dagar och icke komma i skolan, innan en vecka
tilländalupit, under vilken tid jag fick vara hemma
och i stillhet planera nya skälmstycken.
Mr O’Gallagher återtog sin sysselsättning, och jag
blev ånyo sänd till skolan. Då jag inträdde i
skolrummet, syntes han mig blek som ett lik. Så snart
han blev mig varse, öppnade han sina tjocka
läppar och visade sina stora vita tänder med ett grin
ej olikt en rasande hyena, men sade intet. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
