Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Min far dör och - min mormor rekognoscerar terrängen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
12. MIN FAR DÖR OCH - MIN MORMOR
REKOGNOSCERAR TERRÄNGEN.
Ett år till av min tillvaro förflöt utan vidare
motgångar. Jag var tretton år gammal och en stark,
oförvägen pojke, just skapad för sjötjänsten, som
jag nu bestämt mig för, och började längta efter att
få lämna skolan. Vi började just undra över att
ingenting hörts från kommendörkaptenen, då
nyheter helt oförväntat nådde oss från annat håll.
En morgon kom kapten Bridgeman mycket
tidigare, än vanligt, och med en helt allvarsam min,
anlagd enkom för tillfället. Jag hade ännu icke gått
till skolan, varför jag sprang honom till mötes; han
höll mig, och sade:
– Jag måste tala med din mor genast; jag har
viktiga nyheter att meddela henne.
Jag underrättade min mor därom och hon bad
kapten Bridgeman att komma in i salen, och som
hon icke kände beskaffenheten av det meddelande,
han hade att göra, blevo tant och jag visade ut i
boden: sedan vi väntat några minuter, kom kapten
Bridgeman åter ut.
– Vad har hänt? sporde tant.
– Läs denna tidning, svarade han: där är en
rapport från Indien, som skall säga er allt: visa
den för er syster, då hon blir lugnare.
Nyfiken att få veta, vad det kunde vara,
lämnade jag boden och gick in i salen, där jag fann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
