Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Jag blir kadett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Om förlåtelse, min fru, sade slupstyraren,
sedan han hållit sig tyst en liten stund; men kunde
ni inte gråta ut, sedan pojken gått? Om jag dröjer
för länge, blir jag upphängd av chefen, så visst som
jag heter Bob Cross,
– Jag skall inte uppehålla er länge, svarade min
mor; kanske får jag aldrig se honom mera.
– Det är nog sant; min stackars mor fick
heller aldrig se mig mer, svarade slupstyraren.
Denna anmärkning kunde just ej sägas vara
någon särskild tröst för min mor. En paus följde,
under vilken min mor hejdlöst överlämnade sig åt sin
smärta, varefter slupstyraren åter närmade sig.
– Ni måste ursäkta mig, min fru; men om ni
känner kommendörkapten Delmar, så bör ni veta,
att han inte är en karl att narras med, och inte vill
ni väl skaffa mig förtret. Det är en svår sak att
skiljas vid sitt barn, har jag hört sägas; men föga
skulle det hjälpa mig, om jag till mitt försvar
anförde edra tårar. Om chefen går ned till slupen
och icke finner mig där, skulle han helt enkelt säga:
"Hur lydde mina order?" och, då min fru, är det
inte värt för mig att öppna min mun.
– Tag honom då, min gode man, svarade min
mor, i det hon med djup rörelse tryckte mig till sitt
hjärta, tag honom! Gud välsigne dig, mitt älskade
barn!
– Tack skall ni ha, min fru! det var beskedligt
av er, svarade slupstyraren; kom nu, min lille vän,
vi skall snart göra karl av er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
