- Project Runeberg -  Percival Keene /
148

(1932) Author: Frederick Marryat
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Ombord på fregatten Calliope

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jämte allt annat som där fanns och var oförmögen
att yttra ett ord vidare.

Vi hade nu drivit omkring i fyra timmar.
Vinden blåste alltjämt lika hårt, och det föreföll mig
som ginge sjön allt högre. Jag höll dock båten
stadigt rakt fördevind, och småningom blev jag mera
van vid styrningen, så att båten icke tog in alldeles
så mycket vatten; likväl låg den allt djupare, och
efter en stund ansåg jag det nödvändigt att ösa
honom läns, emedan han var halv med vatten. Jag
gjorde detta med min hatt, under det jag svor över
kvinnan, som hade supit sig full, så att jag i ett så
kritiskt ögonblick icke kunde få någon hjälp av
henne. Jag lyckades emellertid hjälpligt tömma
båten, vilket icke var något lätt göra, emedan den
låg med bredsidan emot vinden och tog in vatten
lika fort, som jag öste. Men återtagande styrlinorna
satte jag honom åter fördevind samt fortfor på detta
sätt i tvenne timmar, då det började störtregna och
stormen blev häftigare än någonsin. Men en
Portsmouth-färjemansbåt är bland de säkraste båtar, som
någonsin blivit byggda, vilket ock visade sig vid
detta tillfälle. Man måste medgiva att för en pojke
mellan fjorton och femton år, som jag var,
ställningen var ganska betänklig. Jag skallrade av köld,
och var våt intill bara kroppen; mörkret var
ogenomträngligt, och jag kunde ej se annat än det vita
skummet av vågorna, som fradgande bröto sig tätt bakom
båten.

Jag lämnade ånyo rodret och öste. Jag kände

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:32:21 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/perkeene/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free