Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Ombord på fregatten Calliope
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig kall och matt, men upplivades åter av
ansträngningen. Jag försökte även att ruska upp hustrun,
men det var fåfängt. Jag kände efter
konjaksblåsan och fann den mer än halvtömd gömd vid
hennes barm. Jag drack något mer än förut; hopp och
mod återkommo nu. Därefter åt jag litet och styrde
sedan båten, i avvaktan på dagningen.
Den kom långsamt, men kom dock slutligen, och
jag kände mig nu nästan lycklig. Mörkret, förenat
med fara, inger en sådan fruktan. Jag nästan var
hågad att tillbedja solen, då hon nu långsamt och
blek uppsteg över horisonten. Jag såg mig omkring;
akterut var något, sorn liknade land, sådant jag hade
sett Bob Cross visa mig det, då vi voro utanför
Portugisiska kusten, och så var det även. Det var ön
Wight; ty vinden hade vänt sig med regnet, och jag
hade förändrat båtens kurs, så att jag under de
senaste timmarna styrt på franska kusten.
Jag såg mig om åt alla håll, för att upptäcka
någon seglare, men ingenting syntes till, utom då och
då en skriande fiskmås. Jag försökte att med foten
väcka min följeslagerska, men lyckades icke; hon
blott vände på sig, och då håret med detsamma föll
ifrån ansiktet upptäckte jag dragen av en ung och
vacker kvinna, efter vad jag kunde tycka högst
nitton å tjugo år gammal, smärt och välväxt.
Jag tyckte det var skada, att en så vacker
människa, ty vacker var hon fastän smutsig och illa
tilltygad, skulle vara så förnedrad genom dryckenskap.
Och då min blick föll på konjaksblåsan, som ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
